Krönikörer

När ideologi fördunklar våra sinnen

Jag får erkänna att min första reaktion, när jag fick en flash på mobilen om bomben i Oslo, var ”nu är islamisterna igång igen”. Eller, långt bak i min reptilhjärna, tänkte jag faktiskt också ”Mossad?”.

Krönikörer

Sen kom en ny flash, om skjutningarna på ett socialdemokratiskt ungdomsläger. Men inte ens då reagerade mina instinkter på att det var lite konstigt om islamisterna plötsligt börjat med en ny taktik. Mediala kommentarer pratade om vilka enorma resurser ett attentat som detta måste kräva. Vilket ledde spåren till internationella nätverk av terrorister.

Så kom beskedet om att det var en ”etnisk norrman” som utfört dåden. Med högerextremistisk tillhörighet. Genast svängde uppmärksamheten från islamister till högerextremister. Just nu har det hela landat i att det troligtvis är en ensam galning som ligger bakom allt. En ”loner” som fått en knäpp.

Således. Experter påterrorislam fick lämna över till högerextremistexperter som fick lämna över till experter på brottslingars psyke. Den här ”resan” mellan förklarande analyser kan beskrivas med begreppet ”ideologi”.

Ofta är ”ideologi” ett ord som används i positiv mening. Det är ett sätt att tänka systematiskt kring hur världen ser ut, hur den borde se ut, och med vilka medel vi förflyttar samhället i rätt riktning. Ideologin beskriver verkligheten och föreslår ett handlingsprogram för att närma sig idealen. Ideologi förklarar världen, förändrar världen, skingrar dimmorna och dunklet. I den här meningen är en person som är ideologisk också medveten, analyserande och självständigt tänkande. Ett ideal. Någon som inte följer sin tid, utan snarare skapar den.

Men ideologi kan också vara något negativt, det som ibland kallas för falskt medvetande. Ideologi är en uppsättning fördomar, mentala filter, som gör att vi bara ser det som bekräftar vår världsbild. Ideologi är i så fall en mekanism som reproducerar den mentala värld vi lever i. Den hjälper oss att verifiera våra redan intagna ståndpunkter.

Händelserna i Norgevittnar om hur ideologi i den här dåliga meningen spelade oss alla ett spratt. Vi tolkade fakta utifrån vår redan etablerade uppfattning. I takt med att fakta ändrade sig, fick vi också söka efter alternativa, men gamla hederliga, förklaringsmodeller. Ideologi blir något som fördunklar våra sinnen istället för att frigöra dem.

Ett exempel på ideologi är vår uppfattning att stora händelser kräver stora förklaringar.

Det kändes inte rätt att en stor politiker som Olof Palme mördades av ett fyllo från Rotebro. Många har sökt efter mer grandiosa sammanhang. KGB, CIA, poliskonspirationer, högerextremister, iranier, sydafrikaner eller rena dåraktigheter som ett kvalificerat självmord. Det hjälpte inte att ett starkt vittne pekade ut fyllot. Det ignorerades, ideologin krävde mer kvalificerade förklaringar.

Det enorma som nu hänt gör att vi kanske framöver får se en tillnyktring. Att vi närmar oss verkligheten sådan den faktiskt är, och inte ideologiskt. Det fasansfulla borde få oss att tänka efter, inte bara famla efter bekräftelser på våra fördomar.

Stig-Björn Ljunggren
statsvetare och s-debattör