Krönikörer

Missnöjda kanadensare tar fram kastrullerna

Krönikörer Artikeln publicerades

De är punktliga, demonstranterna i Montreal. Precis klockan åtta på kvällen, på minuten, hörs de första tonerna av träslev mot kastrull. Snart börjar ljuden komma från olika håll och små grupper av spelande samlas.

Så småningom finner grupperna varandra och till slut har de slagit sig samman sig till en enda stor orkester som marscherar på led genom staden till ljudet av taktfast bankande på tillgänglig köksutrustning.

Det är svårt bedöma hur många de egentligen är eftersom många orkestrar är på marsch på olika håll i staden. Men lokala tidningsuppgifter talar om upp till 40 000 deltagare i lördagens protester. Som mest har 100 000 personer varit ute på gatorna samtidigt. “Nu är det revolution”, säger en av demonstranterna, Catherine Servedio, entusiastiskt.

Många av deltagarnaär unga, men långt ifrån alla. Även medelålders män och kvinnor skymtar i de musicerande skarorna på Montreals gator, liksom en och annan grå kalufs. En kvinnlig cyklist, naken så när som på skorna, förgyllde också helgens marsch.

Vågen av missnöje i den kanadensiska provinsen Quebec började med att studenterna i februari gick i strejk mot kraftigt höjda universitetsavgifter, avgifter som förvisso legat stilla länge och fortfarande anses låga jämfört med andra provinsers. I april började studenterna demonstrera på gatorna.

Men det som fått protesterna att nu sprida sig till andra grupper och växa sig stora – och ibland urarta i våld – är provinsregeringens försök att stävja gatuaktionerna med en ny speciallag som begränsar demonstrationsrätten.

Enligt den nya lagenmåste polisen informeras i förväg om 50 personer eller mer ska samlas, annars väntar dryga böter. Ska man marschera på gatorna måste polisen få reda på färdvägen. Liknande lagar har tidigare helt saknats i Quebec och att de nu plötsligt anses nödvändiga har rört upp känslorna rejält.

– Vi trodde att vi levde i ett land där vi hade rätt att uttrycka vårt missnöje. Men se vad som händer när vi vill utnyttja vår rätt att demonstrera, säger Catherine Servedio. Detta kan vi inte acceptera. Sedan den nya lagen infördes har över 500 personer gripits i samband med gatuprotester, dock inte med stöd av speciallagen.

Konservativa kanadensiska debattörerspyr galla över demonstranterna och kallar dem bortskämda skränhalsar, medan mer moderata röster nöjer sig med att påpeka att Quebec dras med stora skulder och att det inte är mer än rätt att även studenterna är med och betalar en del av kostnaderna för det.

Må så vara. Men det är samtidigt tydligt att protesterna är uttryck för ett uppdämt missnöje, en känsla av att man saknar kanal för sina politiska idéer. Förutom mot den nya speciallagen riktar sig protesterna även mot korruption, nepotism, sociala orättvisor och bristen på verkligt engagemang för miljön.

Det politiska etablissemanget,både på provins- och federal nivå, gjorde nog klokt i att fundera över varför så många upplever att de måste inta gatorna med kastruller och träslevar för att göra sina röster hörda.

Marie Anell
frilansjournalist