Krönikörer

Kvinnorna hårdast drabbade i våldets Irak

Krönikörer Artikeln publicerades

Bristen på säkerhet – risken att utsättas för våld i kombination med den totala bristen på rättssäkerhet – beskriver Surood al-Faleh från den irakiska organisationen al-Amal (Hopp) som det allt överskuggande hotet mot kvinnor i Irak just nu.

– Det kan handla om allt från väpnade gruppers eller säkerhetsstyrkors våld till hedersbrott och misshandel i hemmet. Övergrepp förekommer på alla nivåer och kvinnor har mycket begränsade möjligheter att försvara sig, säger hon.
För att stödja utsatta i Kirkukområdet i norra Irak har Surood al-Faleh, genom al-Amal, startat fyra så kallade familjecentrer dit kvinnor kan vända sig med alla slags problem.

– Många behöver hjälp vid skilsmässor, andra har svårt att få ut sitt arv. Ytterligare andra behöver skydd mot fysiskt våld, säger hon. Kvinnorna känner sig ofta helt rättslösa. Och ibland kan de inte ens söka hjälp utan att få nya problem.

Surood al-Faleh berättarom ett fall nyligen där en kvinna gick till polisen för att anmäla en våldtäkt. Polismannen hon mötte vägrade inte bara att ta emot hennes anmälan. Han sökte också upp henne efteråt och trakasserade henne.
– Så polisen är ett problem i sig. Polismakten är en del av männens värld och bara att en kvinna går till polisstationen kan räcka för att dra skam över henne och familjen.

Därför är ett av de krav organisationen al-Amal driver gentemot irakiska myndigheter att det ska finnas speciella polisstationer för kvinnor, med kvinnliga poliser och utredare. Man vill också ha kvinnliga åklagare, försvarare och domare så att det finns kvinnor på alla nivåer i rättsväsendet.

– Men polisen ställer inte alltid till problem. De har också börjat hjälpa oss. Numera kan de ringa mig när de stöter på fall som de vet att vi kan hjälpa till med. Det har vuxit fram ett förtroende för det vi gör, säger Surood al-Faleh, som startade verksamheten i Kirkuk med ett första familjecenter år 2005 och sedan dess har blivit en välkänd profil, accepterad också i männens värld.

Ett annat problem,särskilt utanför städerna, är att många hellre följer traditionella klanlagar än moderna civila. Klanmedlemmar är i allmänhet beväpnade och risken att vapnen kommer till användning är överhängande. Hedersbrott är inte ovanliga. Men läget är svårbedömt. Hedersbrott straffas mildare än andra våldsbrott och många hävdar därför hedersskäl för att få sänkta straff.

Men det finns också politiska krafter bakom våldet i Kirkuk. Centralregeringen i Bagdad har använt bristen på säkerhet som argument för att inte låta staden delta i val eller hålla en utlovad folkomröstning om huruvida Kirkuk, som är ett viktigt oljecentrum, ska tillhöra Kurdistan eller inte. Surood al-Faleh menar att centralregeringen till och med aktivt uppmuntrar oro i området för att undvika att förlora kontrollen över det.

Det finnas alltsåmånga samverkande orsaker till bristen på säkerhet. Men som så ofta – och som på så många andra håll i världen – får kvinnorna betala det högsta priset, oavsett orsak.

Senare i veckan skriver Marie Anell om organisationen som hjälper irakiska kvinnor att ta strid för sin sak.

Marie Anell
frilansjournalist