Johansson: Vem är journalist i amatörernas tidevarv?

Förtroendetapp hos allmänheten, pressade arbetsvillkor och dessutom verkar alla kunna kalla sig journalister. Inte ett drömyrke kanske?

Innan vi går vidare ska dock en sak slås fast. Vi utbildar inte till arbetslöshet. På JMG i Göteborg visar de uppföljningar vi gör att studenterna får jobb efter examen. Hur det är på andra orter vet jag inte.

Men oavsett vilket är journalistyrket ett utsatt yrke. Jag brukar visa en skämtteckning för mina studenter där 70-talsjournalisten ställer sig upp och protesterar mot orättvisor i världen. 2000-talets journalist – lite mer medelålders – protesterar mot bloggarna. För i dagens mediesamhälle kan alla vara journalister. Det tar inte många sekunder att sätta upp en blogg, skriva ihop lite nyheter och starta en nyhetssida. Inte konstigt att journalister vrider sig i vånda.

För dem som följt journalistdebatter är detta inget nytt. Journalister, debattörer och forskare har länge diskuterat journalistyrkets allt svagare ställning. Men det finns en sak som sällan kommer fram. Journalistyrkets kris beror delvis på journalisterna själva. Journalisternas ambivalenta syn på den egna professionaliteten gör det svårt att avfärda andra som amatörer.

Jag har otaliga gånger pratat med mediechefer och journalister som har en ganska negativ syn på att journalist är ett yrke som går att utbilda sig till. Istället odlas föreställningar på redaktioner om att man är född till journalist, egenskaper krävs som man inte kan lära sig på skolbänken. Att vara journalist handlar om engagemang och lidelse. Inte högskolepoäng.

Denna misstro mot yrkets akademisering blir också en misstro mot professionalism. I andra yrken där yrkeskunnande och yrkesidentitet är någorlunda skyddat skulle man aldrig komma på tanken att hävda att den enda vägen in i yrket är medfödda talanger eller praktisk träning. Istället handlar det om att ta examina som grundas i kunskaper som inte kommer med modersmjölken . Att sedan vissa blir bättre läkare, jurister, psykologer eller socionomer än andra är faktiskt en helt annan sak.

Journalistikens ambivalenta syn på professionalitet gör att man blir tandlös i sin kritik mot att alla kan vara journalister. Odlar man myten om journalistiken som en medfödd gåva, kan man inte säga till bloggarna att de inte är journalister. Kan du så kan väl jag, blir svaret!

En räddningsplanka hade givetvis varit att från journalistikens sida påstå att de journalistiska institutionerna står för kvaliteten. Om man vill skydda yrkesrollen skulle man kunna hävda att yrkeskunnandet skyddas av de journalistiska institutionerna. Det är innanför redaktionernas väggar som yrkeskunnandet traderas och säkerställs. Här lär vi ut och lär upp dem som visar talang för yrket.

Men i journalistiken, liksom i samhället i övrigt, ”out-sourcas” allt mer. Frilansandet blir vanligare och texter köps in från olika håll. Med andra ord faller även den möjligheten att skydda yrkesrollen. För man kan inte som redaktion hundraprocentigt garantera källkritik, en oberoende relation till källorna och etiskt insamlande av material när man inte har kontroll över produktionsprocessen.

Är journalist som yrkesidentitet därmed död? Knappast, som i alla kamper om definitioner kommer journalisterna att hitta vägar att stärka kårens legitimitet. En sak som jag tror kommer att florera i debatten framöver är den gamla idén om legitimerade journalister. En skyddad examen som man måste ha för att få kalla sig journalist.

Kritikerna kommer fortsätta att hävda att legitimerade journalister kommer att ytterligare snäva in journalistyrket till ett medelklassyrke och stänga ute andra grupper från att utöva journalistyrket. And-ra kritiska argument som kommer att höras är att legitimerade journalister står i strid med grundlagsfäst yttrandefrihet.

Förespråkarna kommer dock att hävda att det åtminstone skulle visa att en text producerad av en journalist har någon sorts kvalitetsstämpel. Att det sedan kommer att finnas bättre och sämre journalister är en helt annan sak.

Det finns bättre och sämre läkare också.

Bengt Johansson

professor, Göteborgs universitet