Krönikörer

Hjelmstedt: Goda grannar vars girighet inte känner några gränser

Krönikörer Artikeln publicerades

När man ser hur behärskat och moget de revolutionära ukrainarna beter sig måste man fyllas av beundran. Så snart det stod klart att diktatorn Janukovytj – för diktator måste man kalla honom, trots att han var vald – vältrat sig i lyx på folkets bekostnad, så utlöste det inte den vanliga plundringen. Saddams 70-palats tömdes på sin tid av en ursinnig befolkning, Ghaddafis förgyllda hem likaså.

För det vanliga är att maktfullkomliga personer som når maktens krön roffar åt sig. Det senaste bevittnar vi i Turkiet, där premiärminister Erdogan såvitt man kan se ägnat sig åt korruption för att gynna den egna familjen. Dessa anklagelser möter han med att inskränka medborgerliga rättigheter. Det förebådar hans fall.

I Kina har ledningen placerat obegripligt stora tillgångar långt utanför folkets räckvidd. I Azerbajdzjan har en familj lagt beslag på hela statsapparaten. Och Nordkoreas folkplundring går utanpå det mesta vi sett.

Historiskt finns en rad exempel på korrupta politiker som samlat på sig förmögenheter de stulit ur statskassan. Och nu alltså Janukovytj. Den dag Putin faller från makten kan det uppenbaras ofantliga tillgångar där också, även om han inte prålar med dem. Vi kan nog utgå från det, helt enkelt. Varför skulle mannen som så hårdhänt kontrollerar det ryska samhället inte anse sig vara berättigad att få betalt för det?

Den rysk-amerikanskajournalisten Masha Gessen refererar en uppskattning som gjorts av Putins privata tillgångar till 40 miljarder dollar. Det är inte hopskrapade månadslöner, vågar man väl säga när man vet att Ryssland hör till världens mest korrupta länder. Processen mot oligarken Chodorkovskij var nog mest ägnad att få Putin att framstå som den som för kampen mot oegentligheter. Gessen menar att han agerar som en maffiaboss.

Det finns således en sorts broderskap och ett gemensamt intresse hos Putin och Janukovytj. Därför detta fascistbabbel från rysk sida. Den gemensamma nämnaren för diktatorerna är girigheten och självuppfattningen.

De är vad man kallar ”grandiosa” i synen på den egna förmågan. Det får dem att förr eller senare gå för långt i sin girighet. Janukovitj länsade den ukrainska statskassan men unnade sig själv och sin klan allt.

Än så länge är de resonabla och måttfulla i majoritet i omvandlingsprocessen. Att presidentpalatset i Kiev fått stå intakt är ett av tecknen på det.

Lennart Hjelmstedt
f.d. chefredaktör Blekinge Läns Tidning