Krönikörer

Gästkrönika Marie Anell: Ett år efter revolutionen – Egyptens kamp fortsätter

Krönikörer Artikeln publicerades

I dag den 25 januari är det precis ett år sedan den egyptiska revolutionen bröt ut på allvar. Det tog 18 dagar för demonstranterna att avsätta despoten Hosni Mubarak.

Men hur mycket makt har egentligen överförts till folket, så här ett år efteråt?

Svaret är inte entydigt. Klart står att lösningen att låta militärrådet SCAF förvalta revolutionen och leda demokratiseringen var lite som att sätta vargen till att vakta fåren. Under året har SCAF gjort upprepade försök att hindra och fördröja övergången till civilt styre, vilket har tvingat ut egyptierna i nya demonstrationer och protester.

Dessa har hanteratsmed minst lika mycket våld och övergrepp som under Mubaraks tid. Sammanlagt beräknas över 100 egyptier ha dödats under året, mer än 12.000 civila har ställts inför militärdomstolar och kritiker och människorättsorganisationer har angripits och tystats.

Kulmen nåddes vid protesterna i november och december som var en reaktion på militärrådets deklaration att man tänkte utse den grupp som helt på egen hand ska skriva den nya författningen, utan inblandning av det valda parlamentet. SCAF ville också hindra civil insyn och kontroll över militärens budget.

Påståendet att deuthålliga demonstranterna mest är huliganer och bråkmakare motsägs effektivt av den kraftfulla markering som tusentals kvinnor genomförde den 20 december, i form av en protestmarsch genom Kairos gator – den största kvinnodemonstrationen i Egypten sedan 1919. Utlösande faktor var en händelse som fångades på videofilm och snabbt spreds över världen.

Under en demonstration misshandlar en grupp soldater en liggande kvinna och drar av henne kläderna så att den blå behån kommer i dagen. En soldat sparkar henne sedan i magen.

Marschen genom Kairovar en kvinnornas återkomst i den egyptiska revolutionen, en trend som förhoppningsvis håller i sig.Men allt är inte gatuprotester. En parlamentarisk process pågår och valet till underhuset, som samlades för första gången den 23 januari, genomfördes utan allvarliga oegentligheter.

Muslimska brödraskapets moderat islamistiska parti, Frihets- och rättvisepartiet (FJP), vann över 45 procent av platserna, vilket var väntat. Men få trodde att det nya radikala islamistpartiet al-Nour skulle besätta 29 procent av stolarna. Hur stor betydelse detta kommer att få är för tidigt att säga. Men representanter för Brödraskapet har försäkrat att alla partier ska få komma till tals om Egyptens framtid och att nationens intressen ska sättas främst.

Sannolikt har spådomarnaom strikta sharialagar med avhuggna händer, stening och totalförbud för drinkar på de egyptiska turisthotellen mer med islamofobi att göra än med politisk fingertoppskänsla. Då är nog risken större för eftergivenhet mot militärrådet, även om Brödraskapet nyligen lovat att hålla SCAF utanför den grupp som ska skriva författningen.

I vilket fall måste man konstatera att revolutionen ännu inte är vunnen. Det kan bli fler tuffa ronder. Lyckligtvis tyder inget på att egyptierna, kvinnor och män, kommer att ge upp kampen.

Marie Anell
frilansjournalist