Krönikörer

Gästkrönika Elise Claeson: Därför ska vi våga frossa i rosa marsipan

Rosa marsipan tog snabbt slut på många bagerier den 23 februari. Sverige firade sin nya prinsessa med rosa prinsesstårta.

Krönikörer
Prinsessfödelsen firades utan hänsyn till genusteorier.
Foto:
STOCKHOLM 20120223Prinsesstårta med krona som garnering på dagen för den kungliga tronarvingen.Foto: Anders Wiklund / SCANPIX / Kod 10040

Den könsneutrala gröna marsipanen dög inte en mycket söt prinsessa firas med rosa marsipan. Det var också självklart att HKH betyder Hennes Kungliga Höghet inte det könsneutrala Hens Kungliga Höghet.

Svenska folket demonstreradesin likgiltighet för genusteorin genom att frossa i det traditionellt kvinnliga.Ett av världens mest jämställda folk kan lugnt strunta i könsmaktsordningen och välja det traditionellt könsbundna utan att skämmas. Klarsynta samhällsforskare kallar detta oväntade fenomen jämställdhetsparadoxen.

Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter och allt mindre fördomar gör att vi kan välja de liv vi verkligen vill leva. Vi behöver inte välja ett liv enligt den matematiska 50/50-jämställdhetsmallen.

Därför är kvinnor och mäni de mest jämställda länderna, till exempel de nordiska, ogenerat traditionella i sina livsval och sin livsstil. Det har blivit okej att välja de gamla vanliga pojk- och flickyrkena och volvo-villa-vovve-livet om det gör oss lyckliga.

Dessutom bekräftar numera hjärnforskarna det vi länge anat det finns biologiska könsskillnader och de är starkare än vi velat tro. Könen är inte enbart sociala konstruktioner.

I den norska tv-serien Hjernevask (se Youtube) ställdes genusforskare mot forskare med biologisk och evolutionär inriktning. Då visade det sig att genusforskarna föraktfullt avvisade biologiska forskningsrön, medan de mer biologiskt inriktade forskarna var öppna för att det finns ett socialt kön. Genusvetarna visade sig vara mer politiska ideologer än kunskapssökande forskare. Sånt tolereras inte av Norges forskningsråd, som drog in allt stöd till genusforskningen hösten 2011.

Men i Sverige leveroch frodas genusforskningen, trots folkets massiva ointresse. Feministiskt Initiativ, genusteorins politiska uttryck, fick mindre än en procents stöd i valet 2010. Vetenskapsrådet delade hösten 2011 ut 67 miljoner till olika genusprojekt vid högskolorna. Men även politiker, till exempel regeringen, stöder projekt som ofta blir genusprojekt.

Nyligen var jag inbjuden till debatt av Jämus-projektet vid Historiska museet. Statens historiska museer fick i mars 2011 regeringens uppdrag att utveckla metoder för en mer jämställd representation i museers samlingar och utställningar.

Debatten skulle handlaom föräldraskap förr och nu, men blev en könspolitisk debatt om konstruktivism och heteronormativitet, ledd av chefredaktören för Feministiskt perspektiv.

Hela projektet hade koloniserats av genusvetare som var tvärsäkra på att kön är sociala konstruktioner snarare än biologiska. Debatten blev en svensk Hjärntvätt, där inga biologiforskare fick komma till tals, trots att UR:s public service-kameror filmade.

Jag kände mig sompojken i Kejsarens nya kläder när jag inför kamerorna berättade om Hjernevask och jämställdhetsparadoxen.

Det är dags att dra in statens stöd till genusforskningen.

Elise Claeson
socionom och fristående debattör