Krönikörer

Funcke: Nej – offentlighetsprincipen tar inte ledigt

Krönikörer Artikeln publicerades

Det finns tjänstemän vid våra myndigheter som när de går på semester tror att offentlighetsprincipen också tar ledigt och kan återupptas i slutet av augusti. Inte blir det bättre av att de, oavsett om de har semester eller inte, gör vad de kan för att minska allmänhetens rätt till insyn och därmed utöva sin yttrandefrihet.

Oftast får detpassera obemärkt förbi, ibland hamnar det hos JO eller JK och i ytterst sällsynta fall renderar det en mer kännbar reprimand än en verbal tillrättavisning av JO eller JK.

Någon sommarstiltje har det inte varit i dessa frågor. Två till tre samtal per vecka har jag fått med frågor om vad som gäller, under hösten kan det bli ett varje vardag. Främst är det journalister som själva har stött på problem eller som uppmärksammat missförhållanden som ringer för att få veta vad hur de ska göra eller velat ha en kommentar. Jag tror jag har använt hela skalan av omdömen från ”bristfälligt” över ”tokigt” till ”korrupt”.

Ett exempel på något utöver det handlar om tillsättandet av chefen för upplevelseenheten i Enköping. Rekryteringen sköttes av ett privat rekryteringsföretag som valde ut en handfull kandidater som ansågs lämpliga att göra Sveriges närmaste stad än närmare oss alla.

Men när en politiker i kommunen ville ta del av handlingarna och se vilka som varit kandidater var det stopp. Först hette det att handlingarna förstörts och sedan att kommunen aldrig innehaft dem.

Genom att intebegära in de fysiska handlingarna till kommunhuset utan istället titta på dem hos rekryteringsföretaget, hävdade kommunen att det inte var allmänna handlingar. Vi har inte brutit mot offentlighetsprincipen, bara ”undvikit den”, förklarade kommundirektören Synnöve Fridén.

Minst sagt ett innovativt grepp. Men dessvärre är offentlighetsprincipen obligatorisk och därtill grundlagsfäst. Att undvika den eller kringgå den är att bryta mot den.

Genom sitt agerande har kommuninvånarna ingen möjlighet att se att bäste man fick jobbet. Inte ens ledamöterna av kommunstyrelsen, som blir arbetsgivare för chefen kan värdera tillsättningen, och de som inte fick tjänsten har berövats sin möjlighet att värdera och överklaga beslutet.

Insynen vid tillsättningav tjänster som finansieras av allmänheten och där personen kommer att förfoga över allmänna medel och fatta myndighetsbeslut måste vara öppen. Visst kan man låta ett rekryteringsföretag utan insyn i inledningsskedet göra ett urval, men så fort kommunen får tillgång till ansökningarna måste insynen gälla.

Motiveringen från kommundirektören i Enköping må vara unik men dessvärre är inte beteendet det. Då och då dyker det upp exempel på hur man söker mörka tillsättningar. Det kan vid en första betraktelse tyckas vara av mindre betydelse hur till exempel en upplevelsegeneral blivit tillsatt.

Men offentlighetsprincipen kom till i slutet av 1700-talet bland annat just för att för undvika korruption och mannamån. Det skulle vara slut på den tid när ett ämbete gick i arv eller fördelades inom en trängre krets utan insyn.

Börjar svenska myndigheter, vilket dessvärre sker, nagga den i kanten underminerar de allmänhetens tilltro till den offentliga makten. Det är en tilltro som behövs för att samhället ska hålla ihop. Den kan inte undvaras och därför får de regler som bär upp den inte undvikas.

Återstår att se om Enköping blir ett fall för JO och inte minst om kommunen visar vilja att göra orätt rätt genom att åtminstone i efterhand kräva in handlingarna från rekryteringsföretaget. Om de nu finns kvar, ty känsliga handlingar har en tendens att hamna i papperstuggen.

Nils Funcke