Funcke: JO skäller högt – trots att Lööf gjort så många pudlar

Men den skriftliga ursäkten bäddar för en ny pudel. Annie Lööf skriver att departementet borde ha ”säkerställt” att handlingarna lämnats ut till den som begärde det ”innan de lämnades ut till någon annan”.

Denna inställning är ytterligare ett uttryck för regeringskansliets bristande tillämpning och förståelse för vad de svenska reglerna om öppenhet kräver av förtroendevalda och tjänstemän. Annie Lööf är inte den enda som visat bristande respekt i detta avseende.

Aftonbladets reporter fick den aktuella handlingen efter tre dagar. Enligt JO borde handlingen ha lämnats ut dagen efter begäran. Det finns dessvärre ett stort antal fall där regeringskansliet segat på utlämnandet av handlingar. JO:s beslut innehåller flera exempel och i ett fall drog handläggningstiden ut i elva veckor när det borde ha gått på några dagar.

Det brister enligt JO bland annat i regeringskansliets organisation, och begäran att få ut handlingar hamnar lätt ”i ett ingenmansland, där den skickas runt utan att vare sig tjänstemän eller statsråd kan hållas ansvariga” för brister som ”inkräktar på enskildas och massmediernas grundlagsstadgade insynsrätt”.

Jag har aldrig läst ett JO-beslut så fyllt av återhållen vrede. På ren svenska står det mellan raderna att JO är förbannad.

Det är illa att JO utifrån flera exempel anser sig behöva konstatera att regeringskansliets agerande ”har inneburit grova åsidosättanden” av grundlagens krav på skyndsamhet.

Om JO:s granskning påvisar allvarliga brister i handläggningen visar Annie Lööfs pudel inför KU bristande känsla för öppenheten. En myndighet ska uppträda opartiskt och inte favorisera någon. Sker det som i det här fallet i syfte att själv få vinning av det är det rent bedrägligt och skamligt. Annie Lööf borde förstå att man över huvud taget inte lämnar ut en handling till någon annan än den eller dem som begärt det. Vill departementet sprida en uppgift får det inte ske selektivt utifrån egna intressen utan då ska den göras tillgänglig för alla till exempel på näringsdepartementets webbplats.

Finns det en grundläggande känsla och insikt i offentlighetsprincipens betydelse borde den ta sig uttryck i en viss ödmjukhet för kritik. Men JO har i sin granskning av regeringskansliet mötts av en helt annan inställning.

Det är enligt JO ovanligt att en myndighet inte ”vidgår och beklagar det som brustit”. Men regeringskansliet har i sina yttranden till JO ansett ”att dess handläggning varit normal och godtagbar”. Chefen för utrikesdepartementet, Carl Bildt, dristande sig för några veckor sedan att leta syndabockar nedåt i organisationen istället för att själv ta ansvar och itu med problemen som är extra stora när det gäller just UD.

Jag har läst åtskilliga inlagor till JO där myndigheter både beklagar bristerna och konkret anger hur de har eller tänker rätta till dem. Felet ska inte upprepas, förklarar de. Men någon sådan ånger och ambition att göra något åt problemet visar inte regeringskansliet i sina svar till JO och KU.

Regeringskansliets svar är mycket kortfattade och saknar insikt i att det är extra betydelsefullt att just regeringskansliet lever som lagen lär, ty varför ska de myndigheter som sorterar under regeringen göra det om högsta ledningen inte bryr sig?

Nils Funcke