Krönikörer

För Syrien är läget just nu "nästan omöjligt"

Krönikörer Artikeln publicerades

Med 5 000 döda blev augusti månad den blodigaste hittills i det långa syriska upproret. Även antalet flyktingar slog rekord i augusti. Över 100 000 människor har lämnat sina hem och sitt land.

Orsaken till de höga siffrorna är delvis att striderna under sensommaren nått de stora städerna Aleppo och Damaskus. Men också regimens urskiljningslösa attacker med flygbombningar, artilleri- och granatbeskjutning mot städer och byar.

Vidare kommer alltfler rapporter om sprängattentat och bilbomber, som drabbar civila hårt. Särskilt vanligt tycks det vara i Damaskus. Stridshandlingarna har nu blivit så omfattande att även damaskusbor som hittills inte velat erkänna hur illa det är ställt i landet tvingas inse att de när som helst kan bli nästa offer.

Trots att regimens styrkor är militärt överlägsna har de inte lyckats återerövra de stora städerna. Den väpnade oppositionen har övergått till gerillakrigföring som är svår för armén att rå på. Mycket tyder på att Assadregimen är försvagad. Men när och på vilket sätt den kommer att falla är oklart. Liksom vad som då väntar.

Att syrierna självafritt får bestämma sitt lands framtida öde är knappast troligt. Men för tillfället ser det i alla fall ut som om Syriens tre miljoner kurder, en grupp som länge känt sig förföljd och förtryckt, kan komma att dra fördel av kriget och öka sin självständighet.

Assadregimens styrkor lämnade i slutet av juli de kurdiska områdena i nordöst vilket öppnade för kurdiska grupper att ta över kontrollen. Snart vajade den kurdiska flaggan på många håll.

Bedömare menar att regimen hade flera goda skäl till sitt agerande, förutom att regeringstrupperna behövdes i Aleppo. En förhoppning var säkert att splittra oppositionen. Genom att göra upp med kurderna om ett tillbakadragande ville man fjärma dessa från den övriga oppositionen.

En annan tankevar utan tvivel att pressa Turkiet, som stöder oppositionen på flera sätt. Turkiet vill absolut inte ha ytterligare ett självstyrande kurdiskt område inpå knuten. Assadregimens tanke var att dämpa Turkiets entusiasm för oppositionen genom att visa att stödet kan leda till just ökad självständighet för Syriens kurder. Och kanske i förlängningen till någon form av union mellan Syriens och Iraks kurder en mardröm för Turkiet som fört krig mot de egna kurdiska separatisterna i PKK i 28 år.

Men ännu är utgångeni Syrien oviss. Och även om kurderna skulle lyckas utöka sitt självstyre går det inte att tala om vinnare i ett krig med mellan 23 000 och

26 000 döda och 235 000 människor på flykt. Hur dystert läget är sammanfattas bäst av FN:s nytillträdde Syrienmedlare Lakhdar Brahimi i en intervju med BBC: ”Jag kan inte säga att uppdraget är omöjligt men det är nästan omöjligt.”

Marie Anell
frilansjournalist