Krönikörer

Annel: Demokratin får inte hamna i ett svart hål

Krönikörer Artikeln publicerades

Maktkampen i Egypten visar inga tecken på att mattas av.

Muslimska brödraskapets anhängaretycks inte vara redo att upplösa sina protestaktioner runt Rabaa al-Adawiyamoskén och Nahdatorget vid Kairouniversitetet, där de kräver att president Muhammad Mursi ska återinsättas. De senaste dagarnas förnyade hot – eller löfte beroende på hur man ser på saken – från den tillfälliga regeringen att rensa områdena har inte skrämt bort någon. Tvärtom förklarade sig sympatisörerna genast redo för strid så fort uttalandet blev känt.

Människorättsorganisationer fruktar ett nytt blodbad liknande förra helgens, då mellan 70 och 100 anhängare till brödraskapet dödades och tusentals skadades.

Den händelsen tycksha inneburit ett uppvaknande för många. Kuppen den 3 juli då den folkvalde presidenten avsattes var, hur populär den än var hos många egyptier, trots allt en militärkupp. I grund och botten är militären samma maktelit som under lång tid stöttade den tidigare presidenten Mubarak. Visst spelade breda folkliga massprotester stor roll för militärens agerande både då Mubarak och Mursi avsattes. Men man måste också komma ihåg att denna maktsfär agerar av egennytta. Militärapparaten har omfattande privilegier och intressen, inte minst ekonomiska, att bevaka och försvara. Det kommer man att göra även i fortsättningen. Med våld om det anses nödvändigt. Veckans strida ström av västliga politiker på väg till Kairo, överlastade med goda råd och maningar till måttfullhet med vapnen, tyder på att det är många som har insett det.

Den stora fråganär dock hur de många egyptier som strävar efter demokrati ska hantera saken. Delar av oppositionen tycks vara redo att acceptera hårda tag mot brödraskapet och dess ledare och har inga problem med interrimsregeringens anklagelser mot dem om terrorism, trots att just terroristanklagelser annars brukar få varningsklockorna att ringa. Många kan svälja det grova betet med hänvisning till de islamistiska organisationer som på 1990-talet härjade landet med attentat mot turister och meningsmotståndare.

Andra delar av oppositionen har däremot börjat dra öronen åt sig och uttalat tydlig kritik mot säkerhetsstyrkornas våldsamma agerande mot de muslimska bröderna. Några talar om en tredje väg som varken ställer sig bakom brödraskapet eller militären.

Det lär bli en tuff linje att följa i den pågående polariseringen, men sannolikt är det enda vägen framåt.

Den sekulära oppositionenmåste å ena sidan acceptera att Muslimska brödraskapet har en hel del anhängare i Egypten, varav många varken är våldsamma eller odemokratiska. Å andra sidan måste den arbeta för att bryta militärens makt och stora inflytande. En lång och blodig konfrontation mellan militären och brödraskapet skulle göra det arbetet närmast omöjligt. Militären skulle få fritt spelrum och brödraskapet ett stort antal martyrer att glorifiera och följa.

En sådan utveckling skulle kasta alla demokratisträvanden i ett djupt svart hål och vrida klockan tillbaka åtskilliga varv.

Marie Anell