Krönikörer

Anell:Timbuktu jublar – men än är det långt kvar till fred

Krönikörer Artikeln publicerades

Frankrikes president François Hollande besökte i helgen Mali efter tre veckors fransk militäroffensiv i norra delen av det afrikanska landet. I den anrika staden Timbuktu hyllades han som en befriare av jublande människor, rapporterar medierna.

De militanta islamister som franska och maliska trupper har drivit ut ur städerna i norr verkar inte vara saknade av någon. Stora delar av befolkningen har levt i skräck sedan dessa grupper tog makten för omkring tio månader sedan.

Den framgångsrikaoffensiven omges dock av visst dunkel. Journalister på plats – som i och för sig inte är så många – har klagat över svårigheter att komma ut på fältet och att få fram uppgifter. Antalet dödade och skadade har inte angivits mer exakt, vare sig militära eller civila offer. Än mindre om man har tagit krigsfångar och var de i så fall hålls. De franska och maliska markstyrkorna tycks inte ha mött mycket motstånd. Men direkt efter presidentens besök fortsatte framryckningen mot områden runt staden Kidal, dit man tror att många av islamisterna har dragit sig tillbaka. Där pågick strider under helgen.

Klart äratt det fortfarande är en bit kvar till fred i Mali. Det senaste årets kaos började med ett uppror bland tuaregerna, ett folk som levt i norra Mali sedan urminnes tider och kämpat för självständighet sedan Frankrike en gång koloniserade norra Afrika. Upproret verkade först framgångsrikt. Tuaregerna utropade en egen stat i norra Mali, Azawad. Men snart nog kastades gerillan ut av de militanta islamister man samarbetat med och skräckväldet började.

För tuaregernaoch de arabiska nomader som lever i norr har detta inneburit nya problem. Den framryckande maliska armén, som slagits med tuaregisk gerilla under åtskilliga tidigare uppror, anklagas för att inte göra skillnad mellan civila tuareger och araber, gerillasoldater och militanta islamister. Alla betraktas som misstänkta.

Människorättsgrupperhar rapporterat om summariska avrättningar. Och enligt BBC anklagas armén för att organisera och beväpna miliser med uppgift att rensa ut ”misshagliga element”. Till de 375?000 malier som flytt undan islamisterna kan nu läggas tusentals tuareger och arabiska nomader som flyr av rädsla för repressalier från den maliska armén.

Förhoppningsvis blir Genèvekonventionerna och skydd av civila heta ämnen på schemat när EU och Sverige så småningom tar itu med utbildningen av maliska trupper.

I vilket fallkommer den maliska regeringen att tvingas ta itu med tuaregernas krav på politiskt inflytande om man vill åstadkomma hållbar fred, stabilitet och demokrati. Så länge deras missnöje kvarstår kommer också möjligheten för diverse militanta grupper att etablera sig i de svårkontrollerade områdena i norra Mali att kvarstå.

Fransmännen har försökt pressa övergångsregeringen att diskutera saken, men intresset verkar dessvärre för tillfället vara ytterst begränsat. Vem vill dela med sig när storebror står bakom ens rygg?

Marie Anell
frilansjournalist