Krönikörer

Anell:Det gick fort att gå från kortkort till niqab

Krönikörer Artikeln publicerades

Sedan 50 år kämpar Pakhshan Zangana för att förbättra villkoren för kvinnor i Irak. Under årens lopp har hon blivit besviken många gånger

Men hon har aldrig gett upp. ”Man får beväpna sig med tålamod”, säger hon när vi träffas i Erbil i irakiska Kurdistan. Nu arbetar Pakhshan Zangana med kvinnofrågor för den kurdiska regeringen och har tidigare suttit fyra år i det kurdiska parlamentet. Men trots sina höga positioner har hon haft svårt att åstadkomma förändring.

”Man måsteröra sig med små, små steg, tillhöra avantgardet men aldrig befinna sig så långt fram att man upptäcker att ingen står bakom en när man vänder sig om”, säger Pakhshan. Viktigt är också att samla alla krafter som strävar åt samma håll och att alltid vara fullt rustad med kunskap. Själv har hon lärt sig Koranen utantill för att omedelbart kunna bemöta motstånd från det hållet.

Ett exempel på hur försiktigt man måste gå fram och hur mycket tålamod som krävs är de kurdiska kvinnorättsaktivisternas arbete med den kurdiska lagen om månggifte.

Målet varett totalt stopp för månggifte. Men man insåg snart att tiden inte var mogen för det. Då bytte man strategi och tänkte i stället försöka begränsa rätten för män att ta flera fruar. ”Det fanns en passus i lagen som sade att månggifte var tillåtet om det kunde vara till ’nytta’. Men det fanns inget som sade vad ’nytta’ betydde. Vi bestämde oss för att föreslå en lagändring som satte upp villkor för att tillåta mångifte.” Alla aktivister med jämställdhet på agendan, i Irak och utomlands, mobiliserades och man startade en omfattande kampanj för att få de kurdiska parlamentsledamöterna att stödja lagändringen. Frågan utlöste en hård debatt som varade i tio dagar. När parlamentet till slut gick till omröstning förlorade kvinnorättsaktivisterna med fyra röster. ”Men i stället för att förtvivla valde vi att se det som en seger, eftersom vi ändå var så nära. Tänk, bara fyra röster fattades. Nästa gång?”, säger Pakhshan oförtröttligt.

Den bistra sanningenär dock att den tuffaste striden för jämställdhetsaktivisterna ändå inte är den i parlamentet. Hårdast motstånd möter de i domstolarna. I Kurdistan har domstolsväsendet stor självständighet och rättsskiparna låter sig svårligen påverkas. ”Parlamentet och regeringen utses i allmänna val. De har i alla fall viss respekt för den allmänna opinionen. Men domarna, de gör som de vill. Det är den mest bakåtsträvande kraften i vårt samhälle”, säger Pakhshan.

Hon anseratt utvecklingen under de senaste årtiondena i Irak har flyttat kvinnorna hundra år tillbaka i tiden. Civillagstiftningen från 1959 var inte bra, men bättre än dagens. Från 1960-talet och fram till slutet av 1970-talet gick utvecklingen framåt och kvinnorna tog allt större plats i samhället.

Av en tillfällighet fick jag nyligen se en bild på kvinnliga läkarstudenter i Bagdad 1969. Alla hade kortkort.

Sedan komvändningen. I Irak liksom på andra håll i Mellanöstern. Det är i sanning skrämmande att se hur snabbt förändringen från minikjol till burka och niqab har gått. Och hur oändligt lång och mödosam vägen tillbaka är.

Marie Anell
frilansjournalist