Krönikörer

Anell: Försoningen som bara ledde fram till kollaps

Krönikörer Artikeln publicerades

I skuggan av oroligheterna i Ukraina och kriget i Syrien har ännu en omgång fredssamtal mellan israeler och palestinier brutit samman. Ingen tvåstatslösning förverkligad – den här gången heller!

Möjligen kom det inte som en fullständig chock, men det fanns ändå de som hade knutit förhoppningar till den amerikanske utrikesministern John Kerrys enträgna medlingsansträngningar.

Mer överraskande var det drag som fick förhandlingarna att slutgiltigt kollapsa – ett nytt försoningsavtal mellan de palestinska grupperna Fatah och Hamas. Enligt överenskommelsen ska de nu bilda en enhetsregering och längre fram ska palestinska val hållas.

Bedömare frågarsig varför det kontroversiella avtalet kom just som det gjorde, bara några dagar innan Kerrys deadline för hur nästa omgång fredssamtal skulle läggas upp och när tydliga signaler visade att USA lade en stor del av skulden för att förhandlingarna kärvade på Israel.

Vad fick den palestinske presidenten Mahmoud Abbas att fullfölja försoningsavtalet med det terrorstämplade Hamas trots att han måste ha insett att Israel skulle avbryta samtalen och palestinierna få skulden?

Kanske har Abbas till slut helt tappat tron på en förhandlingslösning under amerikansk medling, spekuleras det. Kanske satsar han i stället på att fortsätta bygga staten underifrån och få den accepterad av olika FN-organ och internationella institutioner. Eller hoppas han nå ett bättre förhandlingsresultat om palestinierna kan uppvisa enighet? Kan han möjligen tänka sig att dumpa Hamas igen i utbyte mot andra fördelar?

Lika stor somovissheten är om Abbas motiv, lika stor är den runt försoningsuppgörelsen. Flera liknande överenskommelser har gjorts, den senaste 2011 med hjälp av egyptiska medlare. Men de har hittills aldrig blivit särskilt långlivade. Det finns dock vissa tecken på att detta avtal har större chanser att överleva.

Bland annat har Fatah den här gången gjort upp direkt med Hamasledningen i Gaza och inte med Hamas ledning i exil. Dessutom anses båda parter nu har mer att vinna på en uppgörelse än de haft tidigare. Hamas är också försvagat efter att ha förlorat det stöd man fått från Muslimska brödraskapet i Egypten.

I vilket fall arbetar palestinierna nu på att nå enighet och även om Israel rasar och amerikanerna är ”besvikna” så behöver försoningen inte vara av ondo. Den grundläggande konflikten mellan israeler och palestinier kan aldrig få en hållbar lösning om inte Hamas på ett eller annat sätt inkluderas i processen. Organisationen har vuxit sig för stark och om inte annat kan den åstadkomma för stor skada.

Dessutom vore det väl rent förträffligt om demokratiska val skulle kunna hållas igen. Den palestinska befolkningen, som inte har fått göra sin röst hörd sedan 2006, har sannerligen all rätt att välja vilka politiska ledare som ska företräda dem och fatta de tunga besluten om deras framtid.

Marie Anell
frilansjournalist