Porträttmåleri med finess och känsla

Att nittonåriga Ann-Sofie Claesson från Håcksvik har gått i lära hos Johan Lindberg kan man nästan ana av hennes omsorgsfullt arbetade porträttmålningar. Men hon måste från början haft med sig både anlag och ett stort intresse för den klassiska måleristilen, annars hade hon aldrig kommit så här långt redan nu.

Hon målar efter foton, men inte på det kyligt exakta sätt som präglade 1970-talets fotorealism. Mitt i all precisionen lägger hon in en personlig ton som gör målningarna till något mer än bara avmålade fotografier.

Framför allt lyckas hon väl med de människor som står henne nära: vännerna, lillasystern i gungan, de båda kvinnorna från släktalbumet – alla har de en glimt i ögonen som gör att de känns levande. I de anonyma porträttbilderna vars förlagor är hämtade ur gömmorna på landsarkivet i Göteborg tar intresset för klädedräkten över och det hela blir lite väl romantiserat.

Det är när hon håller sig till det vardagligt enkla Ann-Sofie Claessons talang kommer bäst till sin rätt, som i pennteckningen av pojken som blåser maskrosfrön och tar i så hela ansiktet skrynklar sig. Och i ett utsökt litet stilleben har hon fått fram en fin kontrastverkan mellan mjölkkannans blanka plåt och porslinets mjukare lyster – bättre kan det inte bli.

Inger Landström