Konst

Konkretism och tempera med sidenlyster

Sverige är ett konkret konstfäste sen Otto G Carlsund skrev på Theo van Doesburgs manifest Art Concret 1930, följt av skandalen på Stockholmsutställningens kafé Puck – till priset av konkurs, kollaps och rädsla för utlämning till Frankrike, då transportfirman tog alla verk i pant.

Konst

Konkretismen bannlyste all abstraktion. Bilden skulle vara mekanisk, exakt, antiimpressionistisk.

Lilla Galleri K i Skene har på hemmaplan upptäckt en ny konkretist av renaste slag: Alf Bengtsson, Fritsla, nu pensionär, tidigare maskiningenjör, konstruktör och uppfinnare, i 28 år på IRO i Ulricehamn.

Hans 33 verk öppnar frågan: är det bara namnet konstvärlden värderar?

I kvalitet och idé är hans opkonst lika god som Vasarelys, med sådär en miljon mellan dennes verk och Alfs för runt 800 kronor, lika mycket original, lika välgjorda som ungrarens. Bengtsson har satt ihop en färgkatalog med oändliga färgnyanser efter droppvis spädning. En ny bild rymmer 226 färger framställda var för sig.

Hans måleri började 1989, sen han byggt 50-talet mc-modeller med varje skruv färglagd, ändå vid vägs ände. Nu målar han med avklippt, millimetersmal, pensel efter skisser, där varje färgskiftning noterats. Vid minsta misstag skrotas verket.

En annan metod är konstruktioner av hundratals infärgade tumstocksämnen. Han har ställt ut på Rydal, Kinnaborgssalen och Höstsalongen i Borås 2002.

Lika snabbt övertygar Helsingborgskonstnärinnan Inga Björstedt på Flaménska. Temperabilderna har nästan sidenlyster, medan teckningarna går under huden med ett bildspråk hon nog inte behöver förklara. Men när hon gör det, öppnas en exotisk värld, födelsen i Japan sista krigsåren, moderns tidiga död, skyddsrumslivet, kejsarens radiotal vid kapitulationen, hur fadern, svensk konsul, sände hem sin sjuåriga dotter och två systrarna och hur hennes konst byggt på denna grund, fantasierna om modern hon aldrig sett, sagorna i länstolens skydd, kaniner lika frekventa som hos Beuys, rena färger så mättade att bilderna är nästan självlysande.

Boråsarnas första möte med hennes konst skapar omedelbar närvaro och transparens.

Rolf Haglund