Grymheten som fenomen

Kväljande kuslig och barnförbjuden är den den sista av de tablåer han under 1960-talet skapade för att med brutal uppriktighet och stort socialt patos häckla företeelser i det amerikanska samhället som rasupplopp, kvinnoförtryck, psykvård och inblandningen i Vietnamkriget.

Fram till nu har bara Five Car Stud saknats när talet fallit på Kienholz’s samhällskritiska verk. Denna kolossala tablå – idag skulle vi nog säga installation – skapades under åren 1969-1972. Med brutal uppriktighet skildrar den hur fem vita maskerade män överfaller och kastrerar en svart man som ertappats med att hångla med en vit kvinna i en pickup.

Verket är frånstötande i sin obönhörliga realism och i sista ögonblicket inlades ett veto mot att som planlagt visa det i Los Angeles 1972. Av en egenartad slump blev det i stället samma år navet på Dokumenta V i Kassel där det inköptes av en japansk samlare och försvann.

Kienholz själv emigrerade till Europa. I vrede över den amerikanska oviljan att se verkligheten i ögonen slog han sig ner i Berlin.

2011 återupptäcktes det då svårt ramponerade verket. Det togs om hand av Kienholz’ efterlevande hustru Nancy, som minutiöst rekonstruerat det.

När det nu visas på Louisiana ligger utställningssalen i mörker. Ett tjockt sandlager täcker golvet. Fem bilar med påslagna lyktor bildar en vid cirkel.

Fem vita män med groteska masker framför sina ansikten har brottat ner en svart man, bänt isär hans lemmar och påbörjat sitt skymfliga värv.

Den svarte mannens bröstkasse är ett vattenfyllt svart hål. Det är den namnlösa smärtans och skräckens epicentrum där sex bokstäver flyter omkring. Hamnar de i rätt ordning bildar de tabuordet N-I-G-G-E-R. I pickupen, bevakad av en monstruös gestalt, sitter den vita kvinnan och kräks. Allt finns på plats. Inte en detalj är fel, inget är lämnat åt slumpen.

Hela arbetet med konstruktionen av Five Car Stud finns beskrivet i boken/katalogen med samma namn. I ett avslutande kapitel återges Kienholz’ dagbok där han detalj för detalj berättar om arbetet med bland annat gipsavgjutningar för gestaltningen av tablåns figurer. Som ett kuriosum kan nämnas att Carl-Fredrik Reuterswärd lånat sin kropp till Bela Lugosi, figuren som vrider offrets vänstra arm.

Five Car Stud är ett konstverk. Det återger ingen specifik händelse men återspeglar den generella grymhetens horribla fenomen. Med global allmängiltighet upprepar den sig varje dag i ett perpetuum mobile utan början och utan slut. Eller som Kienholz själv sade: ”Min scen är skapad i fantasin – det är inte motsvarande förhållanden i dagens samhälle”. Det är därför verk som dessa måste visas.

Parallellt visar Louisiana fram till den 19 augusti Pink Caviar, som namnet antyder en långt mer ”glassig” och lustfylld utställning som redovisar de senaste 3 årens konstinköp. Bland de 180 nya verken återfinns bland annat israeliska Yael Bartanas magiskt berörande tredelade video And Europe will be stunned , som handlar om drömmen att åter etablera en judisk befolkningsgrupp i Polen.

Britte Montigny