Katarina Larsson

När idéer om barn och tid provocerar

Verklighetsfrånvänt, skrattretande, smaklöst, reaktionärt och hopplöst omodernt.

Katarina Larsson
Foto:

Förmodligen har jag missat några, men ovanstående är åtminstone en del av omdömena om det förslag som en arbetsgrupp i Kristdemokraterna nyligen lade fram. Hyfsat representativa är de också, för det var ris, inte ros, som idéerna fick från partigrannar och debattörer.

Det handlar omfamiljepolitik och hur man kan göra politik av den allmänna inställningen att "barn behöver tid" – för så långt är ju alla överens. Ta en bild på ett gulligt barn, sätt dit orden om att "barn behöver tid" och vips har det blivit en affisch som kan klistras upp på vilken valstuga som helst.

Barnfamiljers tidsbristär väl dokumenterad och barnfamiljers situation är också flitigt diskuterad. Ofta handlar det om läget på förskolan och krav på generösare öppettider, till exempel på helger och "nattis".

Det KD gör är egentligen att man vänder på det. Man är mer angelägen om att underlätta för föräldrarna att ha öppet för barnen i hemmen, än man är om att ytterligare vidga portarna till förskolan. Det är väl tänkt, men det provocerar tydligen någon oerhört.

Det sägs hota arbetslinjen,jämställdheten, tillväxten och barnens utveckling. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) fann sig föranledd att i en replik framhålla att man behöver: "... inte vara ett geni för att dra slutsatsen att en förälder aldrig kan jämställas med en utbildad förskolepedagog".

Nu är det i och för sig inte det KD säger, jag tolkar deras idéer mer som ökat förtroende för föräldrar, än minskat förtroende för förskolelärare. Men man behöver inte vara ett geni för att dra slutsatsen att Sabunis och andra allianskollegers motstånd gör att det blir motigt för KD att få gehör för förslagen.

Av reaktionerna att döma skulle man kunna tro att kärnan i dessa förslag är att stänga landets förskolor och tvångsförvisa kvinnorna till skötborden. Men vad det handlar om är tre saker. För det första utbyggd föräldraförsäkring ihop med längre möjlighet till tjänstledighet. Det ska gå att vara hemma tills barnet är tre år.

För det andraen barnomsorgspeng för egna barn. Man ska kunna få ersättning för att ha pedagogisk omsorg om barnet i hemmet. För det tredje, ett avdrag på skatten om man väljer ett annat alternativ än offentligt finansierad barnomsorg.

Därtill vill man ha höjd ersättning i föräldraförsäkring, stärkt kvalitet i förskolan och lite annat som gör att man hamnar på en prislapp på runt åtta miljarder.

Det är mycket pengar och allt är väl inte helt genomtänkt. Att föräldrarna ska registrera enskild firma för att få ut barnomsorgspengen har till exempel lett till småroliga kommentarer på Twitter: "Barnen måste redovisas som tillgångar i balansräkningen. Avskrivningstid på sju år."

Men teknikaliteter gårdet alltid att slipa på. I en tid när det ropas på tydlighet och talas om vikten av att skilja ut sig gör KD helt rätt. De vidgar ramarna runt den där affischen "Barn behöver tid" och vågar tänka lite annorlunda än andra.