Johan Söderström

Varför ringer inte varningsklockorna?

Just nu genomför rysk militär två av sina största övningar sedan Sovjetunionens sammanbrott, Zapad 2009 (Väst 2009) i Kaliningrad och Vitryssland samt Ladoga utanför Finland.

Johan Söderström
Foto:

Zapad 2009 omfattar två hela fältarméer, vilket kan innebära så mycket som 80.000 man. I övningen ingår landstigningsfartyg och patrullskepp som tagit sig från Svarta havet och krutdurken Georgien upp till Östersjön. Ryska fallskärmstrupper kommer också att delta. Zapad 2009 pågår 24 mil ifrån Blekinges kust. Ändå är det inte så konstigt om gemene man inte hört talas om övningarna eftersom de bara resulterat i några få korta artiklar i svensk press.

Från officiellt ryskt håll hävdas det att övningarna är ett led i att försvara gasledningen Nord Stream. Detta borde få varningsklockorna att ringa både hos regeringen och den svenska militära ledningen.

Övningens omfattning visar att Ryssland kraftfullt vill flytta fram positionerna i Östersjön och därmed det energirika norra Europa, tänk på de enorma energiresurser som ligger nedbäddade under bottnen i Barents hav. Dessutom är det anmärkningsvärt att ryska trupper övar anfall och landstigning och inte bara försvar.

Våra baltiska grannländer känner sig sannolikt mycket hotade av denna militära markering i närområdet. Men rimligtvis borde övningen också sända signaler till försvarshögkvarteret, till försvarsberedningen och övriga försvarspolitiker. Georgienkriget utgjorde en väckarklocka. Borde då inte också Zapad 2009 och Ladoga få effekter för svensk säkerhetspolitik?

Och borde inte regeringen börja se Nord Stream som mer än ett miljöärende? För ryssarna verkar det dessutom redan stå klart att den 120 mil långa gasledningen mellan Viborg och Greifswald kommer att byggas.

Men de verkar ha god grund till att gå händelserna i förväg. För vad skulle egentligen kunna stoppa det rysk-tyska projektet? Tyskland och övriga Västeuropa kommer inte att kunna klara sig utan rysk gas i framtiden. Skulle det då tas hänsyn till en svensk miljöprotest? Knappast. Uppgörelsen mellan dåvarande förbundskanslern och nuvarande styrelseordföranden för Nord Stream, Gerhard Schröder, och president Vladimir Putin kommer att stå sig.

Därmed inte sagt att den svenska regeringen inte bör framföra kritik. Där har man dock skyggat betänkligt. För tillfället verkar det bara vara Folkpartiet och Carl B Hamilton som vågar uttala den självklara slutsatsen att det är olyckligt att Europa gör sig beroende av rysk gas, och att Folkpartiet därför motsätter sig byggandet av ledningen.

Även om Nord Stream knappt börjat byggas verkar det alltså som om Sverige och övriga motståndare inom EU-familjen redan står inför fullbordat faktum. Protester från Baltikum eller Polen hjälper knappast. Att projektet lär leda till splittring mellan i huvudsak det "gamla" och det "nya" EU lär heller inte sätta stopp för processen.

Därmed kommer stora delar av EU att hamna i en olycklig beroendeställning av gasen från statliga Gazprom, och av den ryska ledningens välvilja. I vintras tvingades stora delar av Östeuropa att frysa på grund av gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina. Vid ett 60-tal tillfällen har det krånglats i gasleveranserna från Ryssland till grannrepublikerna. Vad är det som gör EU immunt mot det ryska energivapnet, mot påtryckningar av olika slag?

Det behövs inga militärövningar för att visa på det täta sambandet mellan rysk energi- och försvarspolitik, det har aldrig varit tydligare.