Johan Söderström

Het säkerhetszon i arktisk kyla

Johan Söderström Artikeln publicerades

Den västsvenske äventyraren Ola Skinnarmo upprepade häromdagen Adolf Erik Nordenskiölds 130 år gamla bedrift.

Med sin 18 meter långa segelbåt Explorer of Sweden passerade Skinnarmo med besättning Nordostpassagen vid den nordöstra spetsen av Ryssland efter en 6.000 sjömil lång seglats norr om Sibirien.

Farleden norr om Europa och Asien är sannerligen inte hårt trafikerad. Den arktiska isen har tidigare stoppat både äventyrare och handelsfartyg. Sakta men säkert kan det dock bli ändring på det. Klimatförändringarna gör att isen runt Nordpolen och Arktis smälter undan. Och detta kommer att få konsekvenser, både för internationell handel och ekonomi, för miljön och inte minst för säkerhetspolitiken i norra Europa.

Ett flertal handelsnationer ligger redan i startblocken för en möjlighet att radikalt förkorta sjövägen mellan Europa och Asien. Avståndet mellan världens näst största hamn, Rotterdam i Nederländerna, och Yokohama i Japan minskar exempelvis med 750 mil om varor transporteras den nordliga vägen.

Konsekvenserna av att bedriva sjöfart norr om Ryssland är därmed inte enbart negativa. De enorma vinsterna i avstånd beräknas medföra 40 procent mindre koldioxidutsläpp från fartygen.

Frågan är dock om minskade utsläpp uppväger riskerna av att frakta olja och gas genom den ytterst känsliga miljön i Ishavet. Minuskontot torde väga betydligt tyngre än vinsterna, särskilt med tanke på hur hårt ett omfattande oljeutsläpp skulle drabba den närmast orörda miljön.

Det minskade istäcket runt Nordpolen har betydelse även för utvinning och transport av olja och gas. Det beräknas att 25 procent av världens återstående olje- och gasfyndigheter finns under bottnen av Barents hav, det vill säga på norskt och ryskt territorium.

Att energi- och försvarspolitik hänger tätt samman har visat sig gång efter annan. Den ryska militärövningen Zapad – vars huvudsyfte var att försvara den kommande gasledningen Nord Stream – visar hur högt man från rysk sida värdesätter säkerheten runt sina energikällor.

Det är i och för sig inget konstigt med att en nation vill försvara sina energikällor mot angrepp från främmande makt, eller från terrorister. Men det behövs heller ingen större fantasi för att se att Norra ishavet kommer att bli ett område med stora intressekonflikter i framtiden. Den militära närvaron, främst från rysk sida kommer att öka. Det har vi redan sett prov på.

Detta påverkar även Sverige och borde ha betydelse för vår säkerhetspolitik då även Nordkalotten ingår i denna viktiga säkerhetspolitiska zon.

Vi ser nu en återgång till kalla kriget då det var prioriterat för Sovjetunionen att säkra utloppen från Östersjön och norr om Nordnorge. Eller, mer sannolikt, har denna prioritering aldrig försvunnit ur rysk försvarsplanering. Svensk försvars- och säkerhetspolitik borde rimligtvis anpassa sig till de nya förutsättningarna.