Ärkeängelns hemliga himlafärd

Jan Hansson, sportkrönikör Artikeln publicerades

Låt oss göra en konstruerad tidsresa. Från IF Elfsborgs regerande mästarlag till IFK Göteborgs SM-segrare 1969. Från M-statsminister Reinfeldt till mästarnas V-märkte lagkapten Reine Feldt.

Det var en annan tid. Med fotbollen, med politiken, med samhällsordningen.

En sak känner vi igen. Homofobin.

Men för några decennier sedan var den betydligt mer utbredd, infekterad, skuldbelagd. Medan HBTQ-personer i dag uppträder i öppna parader (bortom Jelena Izinbajeva förstås) tvingades de då gömma sig och leva ett hemlighetsfullt dubbelliv.

Så gjorde Reine Feldt fram till sin bortgång 1986. Han blev då ett Sveriges första aids-offer, tre år innan modedesignern Sighsten Herrgård gav sjukdomen ett ansikte.

Feldt var omtyckt kapten i Göteborgs främsta och mest machopräglade fotbollslag. Han spelade också handboll på elitnivå. Parallellt med det var han sportjournalist på tidningen Arbetet.

Efterhand blev han också alltmer politiskt engagerad med flammande vänsterideal på sin agenda. Han hyllade öppet regimen och idrotten i DDR.

Dåvarande arbetskamraten Hans Burell skildrar ett annorlunda levnadsöde i boken "Ärkeängeln - en hjältes hemlighet". Burell gör det med rak och spänstig journalistprosa.

Så dags jobbade jag själv på konkurrerande Göteborgs-Posten.

Reine Feldt var en uppfriskande och viljestark kollega, särskilt respekterad för modet att våga kritisera även sitt hyllade Blåvitt. Hur han lyckades förena sin civila syssla med idrottande på högsta nivå begriper jag fortfarande inte.

Den annars frispråkige tyckaren var alltid förtegen om sitt privatliv, även för nära vänner. Därtill fanns mörka skäl.

Slutligen konfronterad av sin hustru Britt erkände Reine falskspelet om sin sexuella läggning. De skilde sig 1980. Året efter sa tvåbarnsfadern plötsligt upp sig från Arbetet för att flytta till Amsterdam.

Varför avslöjade han inte.

I Holland bodde Reine Feldt på en husbåt och träffade kärleken Chris. Han var alltjämt förtegen om sin skambelagda hemlighet, och det fanns anledning.

Under 1980-talets inledning möttes tal om hiv och aids med samma dödsförakt som en gång pest och kolera. Och i det allmänna medvetandet var sjukdomen något som bara drabbade homosexuella.

Efter hemflytt förklarade Feldt därför sina allt tydligare utslag med hudcancer. Han lades in på Östra sjukhusets infektionsavdelning och vägrade ta emot andra besök än närmaste släkten.

Den en gång så ståtlige mittbacken tynade bort och dog 41 år ung. Världen fick veta orsaken i bokform 27 år senare.