Insändare

Vem tog 102-åriga Ingas guldklocka?

Åldringsbrott Artikeln publicerades

På ett äldreboende i en lugn och vacker miljö bor sedan några år Inga, 102 år gammal. Hon är alldeles klar i huvudet, men kroppen är inte riktigt med henne. För länge sedan, på sin 45-årsdag, fick hon en väldigt fin guldklocka, av märket Longines, av sin nu bortgångne man. Denna klocka har hon vårdat ömt i alla år, som ett kärt minne.

Klockan går inte på batterier, så hon drar upp den varje kväll. Sedan lägger hon den på sitt nattygsbord. I fredags kväll skulle hon som vanligt dra upp sin klocka, men den fanns inte på sin plats. Hon letade, men utan resultat. Följande dag hjälpte personalen henne att leta, sedan kom jag dit och fortsatte, men klockan var borta.

Jag gjorde en polisanmälan, men den vänlige polismannen sa till mig att ärendet inte precis hamnar överst i ärendehögen. Förståeligt, eftersom polisen inte ens har resurser att utreda våldsbrott, till exempel våldtäkt. Men hur har vi hamnat här? Misstänkta brott mot de svaga i samhället gör vi ingenting åt, det har vi prioriterat bort.

Det naturliga förtroendet för medmänniskor sviktar, förtroendet för rättsapparaten och staten krakelerar. Vart är Sverige på väg?

Inga Maj Krüger, anhörig