Var rädd om de anställda i vården

Nu säger även jag hej då till Borås stad. Jag säger hej då med en otrolig sorg. Sorg över att det har blivit så här, sorg över att jag efter mer än 20 år inom Borås stad inte längre tycker det är roligt att gå till mitt jobb.

Som många andra redan skrivit så är det bland annat Timecare och de så kallade resurspassen som påverkar oss mest negativt. Men jag skulle nog våga påstå att nästan alla som arbetar inom äldreomsorgen klarar att jobba som resurs på en annan avdelning eller till och med på ett annat boende. Men de som inte klarar det, är ju våra gamla. Fy för att vara gammal och sjuk och inte ha en aning om vem det är som knackar på dörren och ska hjälpa dig.

Det leder ju självklart till en oerhörd oro för våra gamla. Ser ni politiker/chefer inte det? Det som är så självklart för oss andra.

Jag är inte arg längre. Jag är bara ledsen. Ledsen över att det har blivit så här. Att våra fantastiska äldre kommer i kläm på grund av att det sitter klåfingriga, giriga och totalt ansvarslösa politiker och bestämmer över något som de inte har en aning om hur det fungerar gör mig så rädd, orolig, ledsen och förbannad.

Jag tänker på mina arbetskamrater som är kvar. Ni måste lova att vara rädda om er. Så snälla Borås stad, var nu rädd om alla fina, kloka och duktiga undersköterskor som är kvar så att de orkar jobba fram till sin pension, att de även sen orkar vara med vänner, barn och barnbarn.

Men som det är nu så finns det ju ingen som tackar dig för att just du finns där, tröstar, arbetar med mjuka händer och varmt hjärta.

Att du fanns där hos farbrorn som tog sitt sista andetag, när anhöriga inte ville eller hann komma. Att du la din hand i hans när dödsångesten var som värst för honom. Fast ditt arbetspass redan var slut. Fast du visste att du inte kommer hinna till dotterns dansuppvisning. Fast du visste att du heller inte skulle hinna hämta sonen som du lovat innan du gick till jobbet i morse.

Det finns ingen som tackar dig, framför allt inte Borås stad.

Victoria