Insändare

Ta bättre hand om lärarna vi redan har

Insändare Artikeln publicerades
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Samhället behöver förändra synen på lärare, anser Filippa.

En termin är snart klar, men sju återstår. Jag är bara 19 år gammal och gav mig direkt in i högskolans värld efter tre tuffa men roliga år på gymnasiet. Ända sedan jag var liten har jag vetat att jag vill bli lärare. Men ju längre in på lärarutbildningen jag kommer, desto räddare för framtiden blir jag.

Jag tror vi alla är fullt medvetna om att det råder lärarbrist. Vi har få utbildade lärare, för lite resurser och för få specialpedagoger, men också få människor överlag som vill jobba inom skolans värld.

Det leder till att många elever inte får de förutsättningar som krävs för att lyckas nå sina mål. Vad samhället då väljer att göra är att skuldbelägga lärarna. Vad många inte vet är att våra lärare gör allt i sin makt för att vardagen ska gå ihop. 10 förtroendetimmar blir lätt 20 på en vecka och tillräckligt med sömn är det inte att tala om.

En dag i veckan har jag tid att träffa min mamma, som också är lärare, men den tiden läggs ofta på rättning, planering och samtal för hennes del. Det gör mig ledsen att se hur hon nästan går under av allt extra arbete och all skit lärare får ta. Från föräldrar, elever och omvärlden. När ska alla förstå att lärare inte bär ansvaret att uppfostra, utan att lära?

Med detta sagt är det nog många som ställer sig frågan varför jag, med alla dessa negativa och påfrestande upplevelser, väljer att utbilda mig till lärare ändå? Och helt ärligt kan jag ibland ställa mig den frågan själv. Men så fort jag reflekterar över det känns valet lika självklart varje gång.

Om jag ska vara helt ärlig känner jag snarare tvärtom, att jag bär ett större ansvar för att nästa generation lärare inte ska behöva möta samma motstånd.

Det krävs en förändring av synen på lärare. Det verkar inte hjälpa att blanda in siffror hit och dit om hur lärare går in i väggen, eller hur elevernas respekt mot lärarna försämras. Därför har jag valt, som lärarstudent och som lärarbarn, att skriva rakt från hjärtat om hur verkligheten i många fall faktiskt ser ut.

Jag kan garantera att läraryrket är otroligt givande och roligt. Det är av den anledning jag själv väljer att utbilda mig till just det. Jag är också säker på att alla som jobbar som lärare tycker likadant. Men det jag vill förmedla är att allt ansvar kring det som händer i skolans värld inte alltid ligger i lärarnas händer. Man kan inte beskylla läraren för att ens barn inte når målen i skolan. Man kan inte heller tro till punkt och pricka vad ens eget barn säger hemma.

Barn är barn och barn gör fel. Det är mänskligt, förståeligt och helt normalt. Därför uppmanar jag er att ta hand om de lärare vi redan har. Gör vi det, kan vi i fortsättningen släppa av våra barn tidigt på morgonen till skolan och med gott samvete låta en lärare ta över. Gör vi inte det är jag rädd att sådana som min mamma inte orkar trycket mer.

Filippa

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.