Insändare

Skulle politikerna vilja få den här äldrevården?

Borås stad lever inte ens upp till sina egna värdighetsgarantier och allt för ofta får brukare både leva och dö i ensamhet, menar skribenten.
Foto:

Borås stad tillhandahåller inte längre verktygen jag behöver för att kunna bedriva en god vård, skriver Natt-uska.

Artikeln publicerades 16 juni 2017.

Jag jobbar natt på ett av Borås stads största vård- och omsorgsboenden, men nu har jag fått nog.

Nog av nedskärningarna på personalen där vi tvingas slita så till den grad att vi går på knäna och mår både psykiskt och fysiskt dåligt.

Nog av resurspass där vi utnyttjas som timanställda och måste bemanna boenden vi inte ens hittar till och väl där är vi främlingar för brukarna och brukarna är främlingar för oss.

Nog av Timecare, som tar över mitt privatliv, allt för att optimera bemanningen och spara pengar på bekostnad av mitt och min familjs välmående.

Nog av att de kortar ner arbetspass så att vi tvingas jobba fler turer i månaden för att på så vis utvinna resurspass så att vi kan bemanna upp som timanställda, samt tvinga ner oss i sysselsättningsgrad då man inte orkar jobba 100 procent med de förutsättningarna.

Nog av den undermåliga vård jag tvingas bedriva då Borås stad karvar i allt vad god omvårdnad står för, allt för att spara pengar.

Jag jobbar som undersköterska för att jag bryr mig om och vill göra skillnad för andra människor. Borås stad tillhandahåller inte längre verktygen jag behöver för att kunna bedriva en god vård.

Borås stad lever inte ens upp till sina egna värdighetsgarantier och allt för ofta får brukare både leva och dö i ensamhet, trots att de blivit beviljade rätten till god omvårdnad 24 timmar om dygnet.

Som anhörig kan man ställa sig frågan: Är min mor eller far garanterad god omvårdnad när det om dygnet jobbar fem dagpersonal, fyra kvällspersonal samt en nattpersonal på 20 brukare? Som förutom omvårdnadsbiten även är städerskor, tvätterskor, administrativ personal, inköpare, schemaläggare, kockar och mer därtill.

Jag undrar om ni som i dag vandrar i maktens korridorer kommer att vandra i korridorer på ett vård- och omsorgsboende i Borås när ålderdomen krupit sig på? Hoppas verkligen att ni kommer att uppskatta äldreomsorgen ni själva byggt upp då.

På nästa perrong hoppar jag av och kommer rakryggad med känsla av lättnad vinka av tåget som fortsätter sin kurs mot äldreomsorgens dystopi.

Natt-uska