Religiösa friskolor borde aldrig ha tillåtits

I vissa debatter har religionsanknutna ondgjort sig över dem som opponerat sig emot etableringar av religiösa friskolor med bland annat uttryck som de uppfattar som raljerande och nedvärderande av den kristna kyrkan samt en önskan om att höja debattnivån, vilket vittnar om kristen självgodhet.

Kanhända är det det rättframma språkbruket som irriterar. Påstående att till exempel behov av religiösa friskolor har uppstått på grund av raljerande ateister är hårresande då de sällan är ute i debatter eller bedriver lobbyverksamhet.

Knappast någon vill ha en muslimsk friskola i Borås, inte minst med tanke på synen på kvinnan. Dilemmat att brottas med gäller hur man kan förbjuda denna muslimska friskola. Men säger man ja till en religion, hur skall man då kunna säga nej till en annan?

Hade förnuft initialt fått råda hade etableringar av religiösa friskolor aldrig tillåtits. Nu sitter man där man sitter, i klistret. Det är förvisso stor skillnad mellan kristendom och islam, men i detta fall religion som religion. Våra politiker har inte haft förmåga att förutse expansionen av religiösa friskolor, ty expansion av muslimska sådana lär komma ifall ingenting görs.

Jag är införstådd med svårigheten att avveckla redan i bruk varande religiösa friskolor, vilket inte hindrar min förhoppning att det ändå kan äga rum. En öppning måhända när S nu aviserar att religiösa friskolor skall stoppas och förbjudas, och jag tolkar ”förbjudas” som att avveckla de befintliga. Andra politiska partier må följa efter och ha i åtanke att ateisterna i vårt sekulariserade land är i majoritet.

Stat och kyrka skildes åt, men en öppning för kyrkan uppstod när friskolor accepterades, vilket sedermera resulterade i etableringar av religiösa friskolor. Att de nu ges möjlighet till att missionera och forma, ja även fostra enligt kyrklig dogm, våra barn redan i tidig skolgång är helt enkelt oacceptabelt i vårt land.

Skolan är inte ideologisk och har inte en fostrande funktion. Fostran sköter föräldrarna om. I skolan skall kunskap och lärdom spridas i enlighet med fastställda läroplaner för respektive klasser (likvärdiga utbildningar) och som lärarna har att förhålla sig till, lika i hela landet och som inte ens skolors rektorer skall kunna påverka. Att så skulle vara fallet i religiösa friskolor håller jag som högst osannolikt.

Tony Eckerström