Psykiatrin i Borås stad ett sjunkande skepp
Den senaste tidens försämringar för personer med psykisk ohälsa är skrämmande, nu får man lunch och kvällsmat utkört två gånger om dagen, som vi anställda sen ska värma.
Vad hände med normaliseringen? Får ni som bestämt detta er middag färdiglagad, kyld och hemkörd?
Det enda vi får höra är: ”Tänk på att de som har beslut enligt socialtjänstlagen bara ska ha en skälig levnadsstandard”.
”Vi måste få göra det vi är bra på, att göra livet lite bättre för andra människor.”
Många av dem som bor hos oss mår såpass dåligt att det är svårt att veta om de vill ha lunch på lördag. Och har du ej bestämt dig innan fredag så blir du utan, om du inte har något hemma.
Numera ska vi gå på utbildningar i hur man skriver genomförandeplaner med delmål samt mål för brukarna, som ska följas upp med jämna mellanrum, och vår tid går allt mer till att göra administrativa uppgifter. Varenda liten fis ska dokumenteras. Hade vi gillat det hade vi sökt jobb på ett kontor.
Sen ska vi inte tala om Timecare – snart är det dags att veta hur jag önskar jobba april–juni. Tror ni verkligen att vi vill ha det så, frågan är om ni skulle ha accepterat det.
Jag slår vad om att ni som bestämmer jobbar måndag–fredag, 7–16. När ska ni förstå att vi inte vill ha det så här?
Många flyr psykiatrin och på en enhet har så många som åtta anställda slutat. Många man pratar med söker nytt jobb.
Det är dags att människor med förståelse och empati får bestämma. Ni andra, skäms på er. Ni gör ett dåligt arbete, som jag vägrar stå bakom.
Vi måste få göra det vi är bra på, att göra livet lite bättre för andra människor.
Snart f.d. boendestödjare
