Insändare

Kan vi ha ett gemensamt samhälle utan normer?

Det är rätt tveksamt om man kan ha ett gemensamt samhälle utan några normer, skriver Anna Sophia Bonde med anledning av ledorden för Borås Pride.
Foto:

Vore det verkligen önskvärt med ett samhälle utan normer? Jag tycker det låter lika läskigt som orealistiskt, skriver Anna Sophia Bonde.

Artikeln publicerades 15 juni 2017.

”Bryt dig fri från normer”, läser jag på en affisch för Borås pridefestival. Inte ”förtryckande” normer eller ”förlegade” normer utan normer, ska man förstå, i största allmänhet. Det känns som en märklig uppmaning i en tid som redan är väldigt individualistisk.

Det är rätt tveksamt om man kan ha ett gemensamt samhälle utan några normer. Det är tveksamt om man kan uppfostra barn utan normer, eller helt i avsaknad av normer skaffa sig en livsåskådning. Hur ska man kunna tala om följande utan att förutsätta vissa normer: integritet, civilkurage, samvete, sanning och lögn, rätt och fel? Det blir ju bara blaha blaha.

Vore det verkligen önskvärt med ett samhälle utan normer? Jag tycker det låter lika läskigt som orealistiskt. Det enda som kan hända är ju att en uppsättning normer byts ut mot några andra. Och när normkritiken får tillräckligt genomslag kommer den ju, vad dess företrädare själva än påstår, att utgöra en ny norm, som det står var och en fritt att förhålla sig till. Och kanske då, i konsekvensens namn, också, om man vill, göra sig fri från.

Vem vet, imorgon kanske det verkligt ”queera” är att tro på att det finns något som är sant, gott och skönt – och att detta något är nåbart för människan. Eller, som jag läste hos en amerikansk skribent: ”Don’t be too open minded – Your brain might fall out”.

Anna Sophia Bonde

präst och bibellärare Horred