Insändare

Kan ledningen för Säs se medarbetarna i ögonen?

Insändare ,
Foto: Anders Robertsson

Personal säger upp sig och vårdavdelningarna stänger ner fler och fler vårdplatser, konstaterar Sjuksköterska på Säs.

Det är ingen hemlighet att Södra Älvsborgs sjukhus går på knäna. Det har blivit vardagsmat i media. Nästan dagligen levereras nya rubriker: väntetider, missade cancerfall, Lex Maria-anmälningar, budgetunderskott. Trots detta påstår sjukhusledningen på Säs gång på gång att patientsäkerheten aldrig varit hotad och att vi levererar bättre vård än någonsin. Frågan är om de kan säga samma sak om arbetsmiljön.

För vad händer egentligen innanför Säs väggar? Jo, personal säger upp sig och vårdavdelningarna stänger ner fler och fler vårdplatser. Vad ingen verkar förstå är att de patienter som söker vård fortfarande behöver läggas in, och därmed fortfarande behöver placeras på de avdelningar som nu dragit ner. Nu benämns patienterna istället ”överbeläggningar” och tas om hand av betydligt färre.

”Hur ska ni våga se era medarbetare i ögonen, när ni möter dem i korridoren precis efter att ni försvarat patientsäkerheten i ytterligare en intervju?”

Det finns alltså inte längre något tak för hur många patienter varje vårdpersonal kan behöva hantera, man får helt enkelt klara sig med befintlig bemanning och ”hjälpas åt”. Resonemanget lyder: ”Vi kan inte öppna upp vårdplatser, för det finns ingen personal, vi kan däremot belasta varje enhet lite mer”... och lite mer… och lite mer…

Istället för att lyssna på sina medarbetare, på de olika fackförbunden, på första linjens chefer, eller läsa i medier för delen, så väljer sjukhusledningen att lägga krut på förbättringsarbeten, nya rutiner och omorganisationer. Processer som gång på gång havererar och placerar oss på ruta ett igen.

Vad ledningen inte verkar förstå är att det kostar att bedriva sjukvård på det här sättet. Det kostar indragna raster, övertid, gråt och frustration, stress och utbrändhet. Det kostar pengar, pengar som försvinner ner i ett svart hål och sedermera levererar nya rubriker. Inte minst kostar det personal som ges ytterligare en anledning att säga upp sig och gå vidare till andra arbetsgivare.

Men ni har givetvis alltid en ursäkt. Ni har alltid en bra förklaring, ett svar på tal. Det är aldrig så illa som det låter. För ni vet ju bäst. Vi överdriver bara.

Min fråga till sjukhusledningen är nu, hur ska ni våga se era medarbetare i ögonen, när ni möter dem i korridoren precis efter att ni försvarat patientsäkerheten i ytterligare en intervju? Vad ska ni göra när ni inte har en endaste medarbetare kvar att belasta ”lite, lite mer”? Och hur ska ni förklara för boråsarna att det inte finns något sjukhus kvar?

Sjuksköterska på Säs

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.