Insändare: Sverige en munsbit för potentiell fiende

Den som fick uppgiften att skriva den nya broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” hade det svettigt. Jag kan inte låta bli att använda den slitna metaforen om Kejsarens nya kläder. För hur ska man få allmänheten att tro att vi har någon form av kris- och krigsberedskap kvar efter decennier av nedrustning?

Författaren inser svårigheten och konstaterar att förberedelserna för krigsfara och krig varit mycket begränsade i många år. Det kommer att ta tid att utveckla alla delar av totalförsvaret igen. Javisst, kanske är det över huvud taget inte möjligt att återskapa vår försvarsförmåga så att den duger något till. Men för att trots allt bibringa medborgarna någon sorts känsla av att vi inte står helt handfallna påpekar författaren att alla mellan 16 och 70 ”kan kallas in för att hjälpa till på olika sätt vid krigsfara och krig”.

Min fråga är då: till vilka uppgifter? Sanningen är ju att ytterst få svenskar i dag har någon utbildning för och krigsplacering inom totalförsvaret. En allvarlig kris eller ett krig skulle därför utlösa ett kaos av aldrig skådat slag i detta land. Ansvaret för detta ligger på de politiker som inte lärt någonting av historien. Försvaret har setts som en onödig utgift och inte en försäkring som tryggar vårt nationella oberoende.

Torkel Ivarsson