Insändare

Insändare: Svenska ”ankademien” – dammen som brast

Insändare Artikeln publicerades
Foto: Henrik Montgomery/TT

Svenska Akademiens motto, ”snille och smak”, ter sig i dagens ljus en smula osmakligt, menar Therese Peterson.

Det stormar rejält i Sveriges kungliga ”ankademidamm”. Svallvågorna från höstens storm knäcker nu dammens välputsade väggar. Svenska ”ankademien” instiftades för drygt 230 år sedan och har bara plats för aderton fullfjädrade och noga utvalda ”ankademiledamöter”. För att få simma i den fina dammen krävs prestationer långt utöver det vanliga.

Att ha en välslipad näbb och samtidigt veta när man ska hålla snattran är absoluta krav. Gruppen har dessutom höga krav på integritet. Särskild diskretion råder kring deras egna sammankomster.

”Ankademiledamöternas” största högtid firas den 10 december varje år. Då klär de upp sig i nobla fjädrar eller pingvindräkter och dansar med andra arter. Ett utmärkande drag hos ”ankademiledamöter” är att både hanarna och honorna är färggranna. De har dessutom ett rikt ordförråd som de använder för att locka till sig beundrare.

Problemet, som finns i de flesta dammar, är att invånarna så att säga bajsar i eget bo. Allt som de snaskar i sig kommer upp till ytan när matsmältningen gjort sitt. Svenska ”ankademiens” motto, ”snille och smak”, ter sig i dagens ljus därför en smula osmakligt.

Ett av syftena med ”ankademien” är att behålla svenska språkets höghet. Detta har dock glömts bort under den senaste turbulensen. Viktigare har varit att hålla de egna fjädrar välputsade. Vissa har nu valt att lämna dammen och fräsa ut sin bestörtning, utan tanke på vindens riktning. Tiden är kommen för ”ankademiledamöterna” att våga komma upp på land och blotta sina plattfotade svagheter.

Det går att omfamna förändringar och samtidigt behålla sin integritet. Se till att nyttja motvinden till att lyfta och bygg sedan en ny hållbar damm, byggd enligt 2000-talets byggnormer.

Therese Peterson, Borås