Insändare

Insändare: Det är långt kvar till jämställdhet

Insändare Artikeln publicerades
Foto: Anders Wiklund/TT

Jag som 16-årig tjej får stå ut med mycket. Killar som dömer mitt utseende och min kropp, skriver Hon som är trött på att ingenting händer.

Jag är så trött på att det första man ser när man går in på Facebook är en artikel om ännu en kvinna som blivit våldtagen, ännu ett kvinnomord eller om någon kvinna som har blivit trakasserad på något vis. Det är självklart bra att det tas upp, men varför händer inget då? Varför gör ingen någonting? Ska vi bara låta det vara så här? Ska vi inte fortsätta kämpa? Borde vi inte ha kommit längre än så här?

Kvinnor har sedan en lång tid tillbaka kämpat för att få samma rättigheter som männen för att kunna gå ut, utan sällskap, utan att behöva vara rädda för att bli våldtagna eller få dömande ord och blickar. Det ska vara en självklarhet att alla ska kunna leva sitt eget liv. Vem kan ens hävda något annat?

Vi känner alla någon kvinna som har blivit utsatt för psykisk eller fysisk misshandel av en man, men ingen känner en våldtäktsman. Är inte det konstigt? Varför ska vi inte prata om det här?

Du som våldtar, du som skickar bilder med könsorgan till främmande kvinnor, du som trycker ner och stampar på kvinnors värdighet och du som tar dig friheten över en kvinnas kropp – hur tänker du?

Tänk om det vore din mamma, din syster, din flickvän eller din dotter som fick vara med om allt du gör mot kvinnor. Hur hade du känt då? Hade det varit okej? Skulle hon då bara ta det lugnt och ta det som en komplimang? Jag tror knappast det? Tänk då hur det känns för de kvinnor som har blivit offer för dina handlingar. Det kunde likväl ha varit någon i din närhet.

Jag som 16-årig tjej får stå ut med mycket. Killar som dömer mitt utseende och min kropp. Killar som kollar på mina bröst istället för i mina ögon. Killar som frågar efter bilder och inte bryr sig om ett nej. Jag vet andra i min ålder, bland mina vänner, som har blivit utnyttjade. Som har träffat en kille som bara vill ha henne till en sak. Jag vet kvinnor som aldrig blir lyssnade på. Som kan prata och prata utan att mannen som sitter framför henne hör.

Ett exempel på att det är långt kvar till ett jämställt samhälle är den uppmärksammade kampanjen #Metoo. Det är början på en revolutionerande kamp där utsatta kvinnor kommer fortsätta berätta om sina upplevelser.

Nu tycker männen att kvinnorna tar för mycket plats. Men nej, de höjer äntligen sin röst. Det var så kvinnor fick rösträtt och fler rättigheter. Vi ska inte nöja oss med var vi är i dag. Vi ska fortsätta kämpa. Än är det inte jämställt.

Hon som är trött på att ingenting händer

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.