Hur kan en 86-åring behandlas så illa?
En 86-årig kvinna med lårbensbrott och utan anhörig blev kallad till biståndsbedömning tisdag förmiddag. Som vän och sjuksköterska sedan 55 år lovade jag att vara med. På tv-skärm får vi möta arbetsterapeut, sjuksköterska och biståndshandläggare.
Patienten inleder med att hon hoppas att biståndsbedömningen kan tillgodose hennes enda önskemål, att komma till korttidsboende ett par veckor för att bli starkare och kunna ta sig upp och ner i sängen. Hon är ensam och bor på andra våning, utan hiss.
Biståndshandläggaren säger att den 86-åriga kvinnan kan ansöka om korttid, men att hon får avslag direkt och kan överklaga.
Till chefer, är det dessa direktiv ni ger till biståndshandläggare? Vem skriver en överklagan åt en ledsen, ensam 86-åring och var skulle patienten ha vårdats under tiden för överklagandet, då hon skulle skrivas ut torsdag förmiddag? Det var kanske förutbestämt också?
Hon blir lovad guld och gröna skogar. Hemtjänst finns på plats när hon kommer hem och hon får så mycket hjälp hon behöver hemma.
Sjukresor körde 86- åringen hem och som tur var hade hon nyckel själv. Hon blir satt på en stol i hallen.
Ingen hemtjänst på plats, den kommer först efter en stund. Om hon inte hade haft nyckel hade hon väl blivit lämnad i trapphuset.
Svar önskas från chef till biståndshandläggare.
Sjuksköterska som inte längre orkar hälsa på gamla och ensamma