Har biskoparna glömt Gud som enande kraft?

Ett debattinlägg skrivet av företrädare för Svenska kyrkan (Åke Bonnier, Susanne Rappmann och Erik Lysén) gjorde mig mycket förvånad när det gäller rubriken: ”Fotbollen – en kraft som gör skillnad i världen”. Varför?

Självklart behöver människor utöver mat och vatten ”sammanhang, relationer, utbildning, självbestämmande”, men varför lyfta fram just fotbollen?

Jag förväntade mig nog att biskopar skulle föra fram Gud som en kraft som gör skillnad.

Ni skulle också kunna förklara att människors tro på kärlek och nåd kan skapa ett samhälle med trygghet och hopp om en bättre framtid. Fotboll kan betraktas som ett bollspel som förenar människor och skapar glädje. Det finns dock en annan sida av fotbollen i västerländsk kultur som gör rubriken på debattinlägget provocerande.

Fotboll är förknippat med enorma summor pengar och därmed också maktintressen. I många klubbar sorteras barn ut tidigt för att de inte duger och stora könsskillnader råder bland professionella spelare. Domare blir hotade och matcher görs upp i förväg.

Det finns många goda krafter inom fotbollen som kämpar för att motverka de negativa sidorna av sporten och jag hoppas verkligen att de får framgång i sitt arbete, för fotboll kan absolut fungera som en sport som för samman människor och ger framtidshopp.

Frågan är om det inte finns väldigt många fler sporter eller aktiviteter som kan ha denna inverkan på oss människor? Så min fråga kvarstår, varför lyfta fram fotbollen? Är det en strategi för att få uppmärksamhet för behovet av ett humanitärt bistånd i ett sekulariserat samhälle? Människor tar inte till sig budskapet om att gudstro kan göra skillnad men fotboll, det kan fungera?

Marita Cronqvist