Insändare

Elfsborgs ras saknar motstycke

Elfsborg
Artikeln publicerades 4 oktober 2017.

År 1928 var min far 24 år och han mådde nog lika illa då som jag gör nu när han var med när Elfsborg senast släppte in fler än 11 mål två matcher i rad. 0–7 hemma mot Helsingborg och 0–5 borta mot Sleipner.

Tanken är svindlande, ingen nu levande männi-ska har tidigare bevittnat något som är i närheten av dessa två raka förluster med 0–6 och 2–5. Inte ens dina eller mina föräldrar, inte kung Gustav V Adolf, inte Gustav VI Adolf, inte kung Carl-Gustaf, inte Ingvar Carlsson, inte Jörgen Mörnbäck, inte John Hedin, inte Magnus Haglund, inte Olof Palme, inte Tage Erlander eller Gunnar Hedlund.

För oss alla är det här ett nytt förnedrande och förhoppningsvis oslagbart rekord som vi dessvärre får dras med resten av livet och det svider ordentligt i hjärta och själ.

Alla som har bidragit till detta ska skämmas och be oss alla om offentlig ursäkt, och då menar jag managers, spelarna, ledarna, klubbdirektören, ordföranden och styrelsemedlemmarna. Ni ska alla ta på er ansvaret för denna förnedring och ni ska inte komma med bortförklaringar. Ni har suttit där och stillatigande sett på när vår fina förening kastat sig ut i fritt fall och ni har trott att vi som betalar för era tjänster ska vara nöjda när ni vilseleder om publiksiffror och i övrigt visar en nedlåtande attityd när vi kräver förändring.

Vi och sponsorerna är till för er, det är vi som stöder er med pengar och närvaro på plats eller i tv-soffan. Ni är helt beroende av oss och därför förtjänar vi att ni visar en ödmjuk attityd mot oss genom att låta oss känna att vi är en del av er. Så har det inte varit de senaste åren och det kommer att kosta er stora intäkter, vilket kan bli förödande framöver.

Personligen har jag aldrig i mitt snart 75-åriga liv känt mig så utanför den en gång så fina Elfsborgsfamiljen som jag gör nu och jag lägger skulden på er som har makten i Elfsborg. De som står utanför den och gör ett bra jobb i det tysta ska sträcka på sig och inte ta åt sig av min hårda men högst berättigade och kompromisslösa kritik.

Christer von Zweigbergk, Viskafors