Insändare

Det viktigaste i livet: kärleken till naturen

Gammelmormor ,
Svante Uller på alla fyra i sallaten.
Foto:Andreas Carlsson
Svante Uller på alla fyra i sallaten.

Gammelmormor uttrycker sin glädje över odlingens frukter.

Vad glad man blev över måndagstidningen (27 juni). Två hela sidor om det viktigaste i livet: Våra växter, kärleken till dem alltså, och maten vi äter. Varför har arbetet med detta så lite utrymme i skolorna, så lågt värde i lönekuverten?

De här två männen, vilken lycka de utstrålar! Kan det sägas tydligare? Hälsa till både kropp och själ. Underbart.

Minnena strömmar över mig. Far grävde för hand och gödslade med avträdet från oss och hönsen. Han satte potatis och mor sådde grönsaker i långa rader, som vi barn sedan fick hjälpa till att rensa och gallra. Vi fick också en egen liten plätt att beså efter eget huvud.

Resultatet: alla dessa kvällar, då vi barn sprang dit och plockade det första av sallat, morötter och rödbetor, som koktes lätt och åts med smält smör – mums! Sedan ärter, bönor och lök, liksom gurka och kål – även för inläggning.

Det jag då lärde om ogräs, gör att jag tittar på olika planteringar, och ser jag då en blommande maskros eller annat ogräs inom räckhåll, rycker jag av den illa kvickt om ingen är i närheten. Ja, det kliar verkligen i fingrarna, skall ni veta, och lika ledsen blir jag när planteringar förstörs eller trampas ned – de lever ju!