Insändare

98-åring skickades hem ensam – mitt i natten

Sjukvård
Artikeln publicerades 2 oktober 2017.

Min snart 98-åriga mor kom nyligen in med ambulans till akuten i Borås efter att ha ramlat hemma. Då hon tar blodförtunnande medicin så blödde hon ymnigt från uppslagna sår på ett ben. Röntgen visade inga frakturer så det var ingen allvarligare åkomma hon ådragit sig.

Vad jag däremot tycker är allvarligt är hur vi tappat den mänskliga aspekten på omvårdnad. Min mor hade inte hunnit äta sin kvällsmat innan olyckan hände. Hon låg 7,5 timme, med avbrott för röntgen, på en hård brits på akuten mellan ett par skärmar utan att få något att äta eller dricka, förutom lite vatten när hon skulle svälja ner några tabletter.

Då hon bor ensam hemma bad hon att få stanna över natten, men när läkaren meddelar att det inte fanns någon säng att uppbringa var hon tacksam att få åka hem trots allt.

Hon orkade inte vara kvar på sjukhuset efter ”den värsta natten jag upplevt”.

Färdtjänst beställdes och klockan 03.30 ser chauffören till så hon kommer in i sin lägenhet. Då hade hon inte sovit, inte ätit eller druckit på närmare tio timmar.

Det är inte personalen som i första hand ska klandras. De allra flesta gör så gott de kan på en stressig, överbelagd akutmottagning. Däremot är det skrämmande att det inte längre finns resurser eller tid för omhändertagande utöver själva sjukhistorien. Jag kan tycka att en snart 98 år gammal kvinna skulle få lite extra tillsyn under så många timmars väntan. En sådan framtid inom vården skrämmer mig. Och jag kan inte låta bli att tycka synd om personalen som tvingas låta en gammal människa åka hem mitt i natten till en tom lägenhet. Det kan inte kännas bra för någon.

Anna Jacobsson