Skrattar i både glädje och sorg

Hon själv och hennes deltagare får hjälp mot infektioner, ledvärk och stress genom den speciella gymnastiken.

Den form av skrattgympa som Lena Thornander använder och lär ut är inte riktigt densamma som den hon själv lärde sig på en kurs i Kalmar år 2000.

– Den metoden var lite förenklad och barnslig. Man skulle till exempel försöka skratta som en elefant eller en pingvin och göra rörelser till.

Det tyckte hon kändes löjligt och pinsamt.

– Jag ville försöka hitta en bättre metod, som känns mer naturlig.

Målet har varit att utarbeta en gymnastik, inte en lek, där man fokuserar både på tankar och rörelser. Praktiker som hon är har hon provat att utföra och förbättra sina egna idéer.

– Det jag är intresserad av är hur man själv kan läka sin kropp och bygga upp sitt självförtroende.

– När jag väl har prövat och börjar se effekterna av mina idéer händer det ofta att jag ser ett TV-program som bekräftar det jag upptäckt.

Lena Thornander menar att skrattgympa kan hjälpa en människa på flera olika sätt: på det fysiska planet liksom på det sociala och psykologiska planet.

– Skrattgymnastik sätter igång blodcirkulationen och syresätter cellerna. Det hjälper kroppen att bli av med slaggprodukter, förbättrar immunförsvaret och lindrar smärta.

De sociala effekterna kommer av att hon lär ut skrattgympa till en grupp, där deltagarna kan bli bekräftade av varandra.

– När en människa lär sig hur andra ser ut när de utstrålar välvilja, ökar hennes egen medkänsla. Hon växer som människa och tar mer ansvar för det hon kan.

I centrum

I vissa övningar får deltagarna stå en i taget mitt i ringen och ta emot uppskattning av de andra, vilket kan kännas ovant i början.

– Man får vara i centrum utan att prestera något. Det är lika för alla, oavsett om man är chef eller inte, har gott om pengar eller inte, och så vidare. Det kan vara en nyttig erfarenhet.

Deltagarna i gruppen är till hjälp för varandra, utan att veta exakt vad det är de andra har problem med, eftersom det inte sägs rakt ut.

– Inte heller jag har några enskilda samtal med deltagarna före eller under kursen, utan här bearbetar man sina problem i det tysta. Jag tror att det är en lite ovanlig form av terapi.

– Man kan uttrycka det som att jag som instruktör bara hjälper den som vill hjälpa sig själv. Det är varje deltagares eget val.

Hon säger att det är vanligt att ut-övarna blir av med aggressioner, får bättre självkänsla och ökat självförtroende. Det gör ofta att de känner sig tryggare och mer rofyllda. De positiva effekterna kan man inte läsa sig till, menar hon, utan de kommer genom att man regelbundet utövar skrattgympan.

– Man måste pröva själv och lära sig inifrån hur skrattet påverkar en som människa, annars blir det inte verkligt.

Hennes egen väg mot att bli tryggare och friskare har varit lång. När hon var liten fick hon gång på gång infektioner och ordinerades penicillin. Hon tror att ohälsan hade en koppling till att hon blev mobbad från tredje klass.

– Jag gömde mig bakom förkylningarna, då fick jag stanna hemma och slapp situationen i skolan.

Hon säger att hennes egen trygghet i livet växte sig starkare när hon var 26 år och hade fött sitt första barn. Fortfarande kände hon sig dock underlägsen andra vuxna. Och hon lyssnade inte till den egna kroppens signaler om smärta. Hon jobbade som kommunal dagmamma och vid ett tillfälle halkade hon i en trappa och fick en pisksnärtsskada. Hon säger att hon arbetade tills hon stupade.

– Hela jag var förvärkt och ledbruten. Jag hade ont i axlar, nacke, rygg och knän.

I nöd och lust

Som skrattgympainstruktör är Lena Thornander mer smärtfri och tryggare i sig själv än hon någonsin har varit. Trots det är hennes liv långtifrån perfekt. Precis som kursdeltagarna kan hon bearbeta sina problem genom skrattgymnastiken. Det finns till och med ett särskilt moment i träningsprogrammet för det.

– I början av lektionen står man tyst under någon minut och tänker på en sak som gör en frustrerad eller irriterad. I slutet av passet går man tillbaka till den här tanken. Väldigt ofta känns problemet mycket mindre eller har till och med försvunnit!

De senaste månaderna har inneburit förändring i Lena Thornanders liv. Hennes mamma gick nyligen bort och det påverkade henne starkt. Ändå återvände hon nästan direkt till skrattgympan och använde den som ett hjälpmedel för att hantera sorgen. Hon förstår om det kan låta lite konstigt.

– När man mår dåligt kan skrattgympa uppfattas som en skymf. Men se hur barn gör. De kan först gråta jättemycket och sedan börja skratta.

– Skrattgympan gör att man som vuxen kan komma tillbaka till det här mer ursprungliga sättet att hantera en jobbig situation.

Precis så har hon gjort, hon har skrattat och gråtit om vartannat sedan mammans bortgång.

– Om man gråter hela tiden kan man inte ”tömma sig”. Men om man skrattar däremellan kan man gråta mer kraftfullt och då får man ur sig de dåliga känslorna.