Hans fritid fylls med arbete

I fokus Artikeln publicerades

–?Älskar man sitt arbete fyller det även fritiden.
Förre museichefen, författaren och konstskribenten Jan Torsten Ahlstrand, Lund, håller en fortsatt hög produktionstakt.
Men det var nära att han valt en annan yrkesbana – utrikeskorrespondentens.

Jan Torsten Ahlstrand är född och uppvuxen i Borås. Av fadern, den kände prästen och konstintendenten Torsten Ahlstrand, har han ärvt såväl namn som intresse och yrkesval.
– När jag var liten tyckte jag om att rita och måla, berättar han.
– I fem–sexårsåldern var det serier som gällde. När jag var runt tio trodde jag att jag en dag skulle bli konstnär. Jag påverkades säkert av den stora mängd tavlor som fanns i vårt hem.

Jan Torsten är nummer två i en brödraskara om tre.
Fadern, som var en offentlig person, var ofta borta.
– Min pappa var en sträng far ända tills vi kom upp i gymnasiet. Då blev plötsligt allting tillåtet, berättar Jan Torsten.

Modern drabbades av psykisk ohälsa och lades in på sjukhus då Jan Torsten var tio år.
– Sedan skötte hembiträden vårt hem. Det betydde att vi bröder i hög grad fick sköta oss själva.

Jan Torsten tycker lite synd om dagens unga som växer upp utan restriktioner.
– Vi som var omgärdade av förbud utvecklade stor kreativitet för att hitta lösningar. Det tror jag var bra.
Under de tidiga skolåren var idrott Jan Torstens främsta intresse. Han spelade mycket i bland annat Byttorps IF, men var också en stor bokslukare och spelade många spel med sina bröder.

Ut i Europa
Under gymnasieåren for Jan Torsten ut i Europa under loven. Genom sin fars kontakter fick han sommarjobb i såväl Västtyskland som Frankrike, vilket gav honom spåkkunskaper.
Han jobbade även på Kungsholm sommaren 1956. Det gav honom möjlighet att se och lyssna på sina favoriter, Count Basie och Dizzy Gillespie, live i New York. Jan Torsten hade blivit jazzbiten. Intresset var så stort att han medverkade i Västgöta-Demokraten med en egen jazzspalt. Han skrev under signaturen Chano.

Efter att ha muckat våren 1958 fick Jan Torsten återigen arbete i Paris vid en svensk speditionsfirmas kontor. Det innebar att han hamnade i ett oroligt Frankrike där inbördeskrig hotade under Algerietkriget.
– Hade inte general de Gaulle kommit till makten hade det blivit krig, tror han.

Någon oro över att befinna sig mitt i händelsernas centrum kände Jan Torsten inte, tvärtom. Han sökte sig ut på gatorna för att se på demonstrationer och hur polisen mobiliserade sina styrkor.
– Jag glömmer aldrig när jag den 14 juli såg den store Charles de Gaulle komma åkande i en öppen bil på Champs Élysées görande V-tecknet.
Jan Torsten var mycket intresserad av politik och efter sina tidigare kontakter med tidningsvärlden kände han en önskan om att fortsätta skriva. Drömmen var att bli utrikeskorrespondent.

– Jag var osäker och kontaktade därför Dagens Nyheters korre i Paris Victor Vinde. Han rekommenderade mig att läsa samhällsvetenskapliga ämnen in-nan jag satsade på journalistiken.
Jan Torsten beslöt sig då för att först studera ekonomisk historia i Lund och sedan konsthistoria och filosofi. Intresset för konst hade utvecklats inte minst på grund av faderns imponerande konstbibliotek. Där hade den unge Jan Torsten fascinerats av bland annat Halmstadsgruppen och GAN. Förebilden framför andra bland konstnärer var i de tidiga ungdomsåren Vincent van Gogh.

1962 gifte sig Jan Torsten och samma år fick han en tjänst som förste amanuens vid Konsthistoriska institutionen i Lund. Det avgjorde yrkesvalet. Han blev universitetslärare och tog licentiatexamen i konstvetenskap. Men efter 16 år och ett mellanspel som intendent vid Malmö konsthall kände han att det var dags att gå vidare.
– Den akademiska världen är så sluten. Det enda jag saknade när jag lämnade den var undervisningen och kontakten med studenterna.

Jan Torsten sökte och fick tjänsten som musei- och kulturchef i Ystad. Under åtta år basade han över kulturen där. Hösten 1989 återvände han dock till Lund som chef för Skissernas museum. Där stannade han i 16 år. Först 2005, då han var 67 år, tackade han för sig.

75-åriga historia
– Jag hade lyckats få fram pengar till en om- och tillbyggnad, den största under museets snart 75-åriga historia. Vi hade stängt under de tre år den pågick. Att få vara med och slutföra det arbetet såg jag som kulmen på min karriär.
Vid sidan om chefskapen har Jan Torsten haft allehanda uppdrag inom konst och kultur. Han har skrivit ett antal böcker och frilansat i bland annat Sydsvenskan och Skånska Dagbladet och gör så än idag.

Sedan pensioneringen tillåter han sig att ta det lite lugnare, åtminstone på morgnarna. Då startar han dagen med att läsa ett par dagstidningar.
– Känslan av att ha en papperstidning i handen är speciell. Jag kan inte förlika mig med att läsa på nätet.

Men fram mot lunch rullar det på. I vår har Jan Torsten utkommit med en bok om den svenske Pariskonstnären Bengt Olsson. Just nu arbetar han med en bok om konstnärinnan Ulla Viotti. Han skriver krönikor och recenserar, föreläser samt engageras som guide till konstresor runt om i Europa, senast nu i maj med Borås och Sjuhäradsbygdens konstförening.
– Det är viktigt att hålla i gång, poängterar han.

– Och det gäller inte bara intellektuellt. Även kroppen behöver sitt. Jag brukar då och då promenera till Malmö. Det tar drygt tre timmar och då jag kommer fram går jag in på en pub och svalkar mig med en stor, fradgande Guinness. Eftersom det ofta blir en till så är det pågatåget som gäller på återvägen.