Han tror på svensk konfektion

I fokus Artikeln publicerades

– Hårt arbete lönar sig.
Det var rådet Göte David fick av farfadern, den legendariske Algot Johansson.

Idag, 45 år senare, konstaterar Göte David Johansson att farfadern hade rätt. Men nu bäddar han för en framtid i lugnare takt.
Någon pensionärstillvaro direkt efter 65-årsdagen blir det inte. Men på sikt kommer Göte David att trappa ner.
– Faktum är att jag redan börjat. Jag har överlåtit en hel del arbetsuppgifter på andra så att jag nu bara jobbar full tid. Det blir inte längre så mycket övertid.

Göte David Johansson har vuxit upp i konfektionsbranschen. Med farfar Algot och pappa Göte i ledningen på Algots skolades han tidigt. En annan viktig mentor var fabrikschefen Ernst Hernqvist.
Göte David minns mycket väl de turbulenta åren innan Algots gick i graven. Farfaderns besvikelse över utvecklingen smärtar ännu.
– Varken han eller min far kunde acceptera det som skedde. Fars bröder och aktiespararna gick ihop och krävde en ny ledning för att ge spararna högre utdelning. Man tyckte det fanns för mycket pengar i företaget.

Göte David sticker inte under stol med att det som hände skapade konflikt i familjen.
– Min far med familj valde att sälja sin del och lämna skeppet innan kraschen var ett faktum.
Ett år före Algots konkurs blev därför Göte David sin egen.
– Man säger att skomakaren ska bli vid sin läst. Detsamma gäller i mitt fall. Konfektionsbranschen är det jag kan och tycker om, varför jag inte såg någon anledning att göra annat.

Göte David tycker att branschen är spännande, intressant och omväxlande.
– Det händer så mycket. Vi får nya marknader och kunder. Distributionen förändras. Vi får allt fler kedjeföretag medan den traditionella detaljhandeln blir allt mindre.
Som konfektionär har Göte David Johansson låtit sy plagg i en rad olika länder. Från början i Sverige parallellt med Portugal för att sedan fortsätta till Turkiet. I dag håller man huvudsakligen främst i Litauen och Turkiet.
– Men vi syr även i Kina. De är duktiga på kostymer.

Herrkonfektion
Göte David Teko producerar idag herrkonfektion. Företaget har 27 fast anställda.
Damkonfektionsföretaget Ted Nicol, som Göte David ägt i 15 år, är numera sålt.
– Jag har arbetat i 45 år och sett hur branschen förändrats, berättar Göte David.
– Framförallt har jag varit intresserad av att modernisera verksamheten i våra fabriker utomlands. Yrkeskunnandet har varit stort men tekniken omodern.

Trots alla kriser ser Göte David Johansson positivt på framtiden.
– I vårt klimat måste vi ha kläder på kroppen. Svenskt mode har mycket bra rykte. Jag är övertygad om branschens fortsatta överlevnad.
Dock vill Göte David varva ner och arbetar nu för en successionsordning inom företaget. Troligtvis kommer sonen David på sikt att ta över rodret.

Hästsport ett stort intresse
Vid sidan om jobbet har Göte David ägnat hästsporten stort intresse. Han har själv ridit sedan barnsben men när företaget sedan krävde hans fulla tid fick han främst stödja hustrun Lisa under hennes satsning. Därefter var det dottern Louise som tävlade på elitnivå. EM-guld och silver i lag som young rider blev hennes främsta meriter.
Under 17 år basade Göte David för Borås Fältrittklubb. När han avgick hörde Svenska Ridsportförbundet av sig och Göte David blev ordförande för landets hoppkommitté.

Då Göte David under åren på hoppbanorna lärt känna Sverigeeliten visste han dess behov.
– Vi blev ett starkt gäng som drev hoppsporten på ett sätt som inte riktigt passade förbundet, säger Göte David.

Gällde att satsa
Han syftar på det bråk som uppstod i Ridsportförbundet. Trots stora framgångar med medaljer på såväl EM, VM som OS ville förbundet ha bort hoppkommitténs ledning.
– Vi blev väl för kaxiga helt enkelt, summerar Göte David.
– Men vi ansåg att om man ska komma någonstans så gällde det att satsa. Vi ville skaffa fler sponsorer för att kunna driva hoppsporten mer professionellt. Likaså tog vi hit den meriterade tränaren Henk Nooren från Holland.

Bråket uppmärksammades av massmedia. När så hoppryttarna ställde sig bakom Göte David blev han tagen till nåder igen.
– Men 2005, efter totalt åtta år på posten, så skulle vi åter bort. Hela ledningen byttes ut. Något som var svårt att förstå eftersom vi tyckte oss ha gjort ett bra jobb.
Återigen var motiveringen att kommittén betalat för mycket pengar till ledarna.
– Men, poängterar Göte David, det kvittar hur bra talanger man har. Utan bra ledarskap blir det inga medaljer.