Färgstark konstnär jubilerar

I fokus Artikeln publicerades

– Jag sparar upplevelser, inte pengar.
Det säger Torunn Jagendal, konstnär från Rångedala, som nu fyller 70 år.

Till upplevelserna hör många resor som hon gjort tillsammans med maken. Hon får något drömmande i blicken när hon berättar om kryssningen i Västindien, där hon och maken firade sin silverbröllopsdag.
– Det var då det största kryssningsfartyget i världen, då fick vi lukta på finheten.

Fyra år därefter seglade hon i Karibien, bland annat till Jungfruöarna. Det har också blivit resor med husvagn, både ute i Europa och i norra Skandinavien.
Torunn Jagendal föddes och växte upp i Drammen, Norge, mitt under brinnande krig. Hennes pappa, konstnären Eivind Lund, utbildade sig i Paris samtidigt som Stig Delang. När dennes syster fyllde 50 år, blev Torunn inbjuden till kalaset. Där mötte hon Ove, Stig Delangs systerson, som kom att bli hennes man.
– Jag var bara drygt 16 år, berättar Torunn. Hemma hade jag börjat en handelsutbildning, jag ville bli inredningsarkitekt. Men jag gick färdigt den utbildningen, och sedan flyttade jag till Sverige.

På Torunns 19-årsdag gifte hon sig. Då slutade hon också måla, vilket hon ägnat sig mycket åt i sitt föräldrahem.
– Pappa visade mig grunderna. Det första jag gjorde när jag kom hem från skolan var att gå upp till honom i ateljén och titta. Ibland blev jag irriterad när han påpekade saker, men det han berättade om uppbyggnad, det finns kvar.
Torunn menar att det var naturligt att ägna sig åt måleri i hennes hem.
– Jag brukar säga att jag är uppväxt med doften av färg, terpentin och cigarettrök.

De konstnärliga talangerna har gått i arv till Torunns son, Anders, som arbetar med keramik, och hans dotter Johanna, som tecknar porträtt. De har tung ärftlighet från två håll, Torunns makes morfar och morbror var konstnärer.

När de tre barnen blev större och inte behövde henne lika mycket, förstod Torunn att hon måste börja måla igen.
– Det kändes som något som ville ut, berättar hon. Är man kreativ och inte får ur sig det, gör det ont.

Hon målar gärna människor, mest damer, och färgerna är starka och för tanken till södra Europa. Torunn säger att det inte är medvetet.
– Jag tycker om att få fram olika personligheter, säger hon. Och jag vet aldrig vad det ska bli när jag börjar.

Hon målar också abstrakt, hon säger att hon måste det ibland för att släppa loss.
Tekniken är akvarell, gouache och akryl.
– Jag blandar hej vilt, säger hon och ler.

Bakgrunden tycker hon tar längst tid att få fram. Hon har tre krav, målningen ska ha harmoni, balans och fokus.
Hennes tavlor har inga titlar. Torunn tycker att det helt och hållet ska vara betraktarens upplevelse. Hon håller inte med dem som säger att det är viktigt att veta vad konstnären tänkte på när målningen kom till. Det tycker hon saknar betydelse.
– Jag kan lika gärna tänka på vad jag ska laga till middag, när jag målar. Och jag lyssnar ofta på musik och talböcker när jag arbetar. Skapandet kommer igång ändå.

Hon säger att hon blev trött på sina ”tanter” under en period.
– Men de kom tillbaka, och då tänkte jag att ni får väl finnas då.

Torunn ställde ut för första gången 2004. Sedan dess har det blivit 37 utställningar, de senaste åren fem årligen. I år blir det bara två, en till påsk i Romelegården i Skåne och en i sommar i Hajom. Hon är med i Konstkvarteret på internet.
– Vi pushar varandra, och där kan man få information om utställningsmöjligheter.

Numera är hon pensionär. Som sådan äger hon sin tid, och det tycker hon är helt underbart, trots att värk sätter stopp för henne ibland.
– Jag gillar att städa, säger hon, det är som meditation för mig.