En charmig anrättning

Efter några spektakulära storproduktioner i Iron man-klassen har filmmakaren Jon Favreau sökt sig tillbaka till sina mer sobra independent-rötter med Chef.

Nyheter • Publicerad 31 oktober 2014

En gladlynt sociala medier-medveten matporrkomedi om en kock och hans 10-åriga son (Emjay Anthony), vars relation går från halvkokt till färdigbakad under en kulinarisk road trip genom USA.

Favreau, som även regisserat och skrivit manus, spelar det aktade kockgeniet Carl Casper, med en så romantiserad yrkesstolthet att han till och med lagar grillade ostmackor med oändlig entusiasm.

Annons

Tyvärr beordras han rutinmässigt att upprepa gamla beprövade recept av sin restaurangchef (Dustin Hoffman). Följderna blir katastrofala. En fruktad matbloggare (Oliver Platt) totalsågar menyn och Casper rasar.

Hans publika utbrott blir en viral katastrof på Youtube och han tvingas sluta. Det blir starten på en ny kock-karriär i liten skala, men med total kreativ frihet.

Sociala medier som Twitter, Vine och Facebook har en nästan lika stor roll i filmen som maten. Huruvida det handlar om produktplacering eller inställsam trendriktighet är oklart, men roligt är det hur som helst.

Särskilt om man inte känner sig helt hemma bland alla nya digitala mötesplatser.

"Pappa, vad har du gjort?!" frågar sonen efter att ha kontrollerat sin fars nystartade twitter-konto. "Jag skickade bara ett privat meddelande till den där idiotiska matkritikern", förklarar Casper. "Eh, en tweet är inte privat", förtydligar sonen, varpå Casper sammanfattar vad många säkerligen känner titt som tätt, "Fuck twitter".

Ett minus i sammanhanget är kvinnorollerna, som bara är aningen mindre objektifierade än maträtterna.

Jag har full förståelse för att Favreau vill låta sin karaktär omges av skönheter som Sofìa Vergara och Scar-Jo (liknande strategi har även Lena Dunham använt sig av i lysande tv-serien Girls, kan man påminna den som vässar gubbslemknivarna). Men det är ingen ursäkt för att göra dessa karaktärer marginellt mer matnyttiga än en påse Samyang Ramen.

Bortsett från det är Chef en smittande positiv upplevelse, skojig och med uppriktig beundran för den kulturella mångfald - mat, människor, konst - som berikar USA. Från Miamis kubanska smaker via Austins alternativscen till det kreolska New Orleans-köket.

Visst är det en lättviktig historia. Men ibland är det inte vad som sägs utan hur, och då serverar Chef en oemotståndligt charmig anrättning om att familjerelationer, precis som matlagning, kräver mycket omsorg och kärlek för att lyckas.

Mats T Olsson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons