Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
Familjeliv 2011-01-31 | Uppdaterad 2011-01-31
Sommaren före högstadiet hade jag sommarhäst.
Vi var några tjejer, alla i yngre tonåren, som hade våra hästar i ett sommarstugeområde strax utanför Borås. Någon buss gick dit ut på morgonen och så någon hem på eftermiddagen, vi var såklart hos hästarna hela dagarna, hela sommarlovet. Det var sådär härligt idylliskt. Sol och bad, och långa ridturer i många, långa veckor. Vi var förstås ensamma hela tiden. Inga föräldrar var där mer än om någon hämtades eller lämnades med bil. Mobiltelefon fanns inte på den tiden och så särskilt många bebodda hus låg det inte i närheten. Så vi var ensamma.
Vi hade ju hört talas om fula gubbar i allmänhet, och blev nog inte särskilt förvånade när en faktiskt dök upp en dag. Som vanligt var vi ute och red och plötsligt fick vi syn på en gubbe (eller kanske en kille, när man var ung var ju alla över 20 år gamla gubbar) som låg i ett dike. Byxorna nere vid anklarna, och ja, alla förstår hur han roade sig för egen hand med oss småtjejer som publik.
Då tyckte vi förstås att han var äcklig, men jag minns inte att vi reflekterade mer över det. Vi blev inte rädda, inte vad jag minns.
När jag tänker på det idag känns det helt annorlunda. Han visste väl att vi var där hela dagarna och timade in sin stund just när vi red förbi. Det här är snart 20 år sedan och idag vet man att blottare inte alls är så ofarliga som det ofta sägs. Många blottare begår senare grova sexualbrott. Och egentligen kunde ju precis vad som helst ha hänt oss den där sommaren, olyckor och skador förstås, men också brott.
Idag har jag egna barn och att låta någon av dem spendera sommardagarna på egen hand, bortkopplad från världen, känns väldigt främmande. Men jag tror inte att mina föräldrar, eller de andra tjejernas, tänkte så. Jag funderar ofta på varför vår föräldrageneration är så ängslig, när våra egna föräldrar inte var det. De litade uppenbarligen på att allt skulle gå bra, och det gjorde det ju också. Vi vet kanske mer idag, inbillar jag mig, på både gott och ont.
När jag vill hålla lite extra hårt i ungarna, trots att jag vet att de mår bra av att klara saker på egen hand, tänker jag på vad en klok kollega en gång sa: De allra flesta människor överlever både barn- och ungdomstid. Så sant.
Therece Tilly
therece.tilly@bt.se
Telefon: 033-700 07 04
Gunnel Almart är ansvarig för avdelningen Personligt.
(Bebisbilder skickar du HÄR)
Gunnel Almart
gunnel.almart@bt.se
Telefon: 033-700 07 05
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
