• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Anna LindénFamiljen Hällstorps barnvagn har rullat många mil, både i Varberg och runtom i Sverige och Europa. "När Iriz fick följa med på löprundorna blev alla nöjda och glada och själv är jag lugn bara jag får träna." I oktober springer Åsa Hällstorp VM, fast då utan Iriz.

"Löpning är ett måste för mig"

I fokus 2008-09-07 | Uppdaterad 2008-09-05

FAKTA

Närbild
Namn: Åsa Hällstorp
Ålder: 35 år.
Bor: Varberg, bodde i Borås från 13–20 års ålder.
Familj: Maken Georg, döttrarna Liza, 7 år och Iriz, snart 1 år.
Yrke: Fritidskonsulent på fritidsgård i Tvååker.
Lärorika perioder: Som familjehem åt två unga killar.
Fritidsintressen: Laga mat, baka, umgås med vänner.
Senast lästa bok: ”Pojken som kallades Det” av Dave Pelzer.
Vill gärna åka till: Vietnam.
Parallell karriärr: Började styrketräna 2004 ”för löpningens skull”. Har i perioder sedan dess varit med i landslaget i bodyfitness, en mjukare form av bodybuilding.
Om 10 år: Har kanske ett eget litet bageri.

Nu har hon blivit uttagen till landslaget i ultradistanslöpning och ska springa VM i Sydkorea.
– Innan jag började träna var jag en riktig soffpotatis. Efter jobbet satt jag framför tv:n och följde såpor.

Åsa Hällstorp gosar lite med familjens yngsta, lilla Iriz som föddes i oktober. Berättelsen om hur Åsa blev en löpartjej är smått otrolig. Hon småtränade lite och anmälde sig till ett motionslopp för att ha ett mål. Efter två år sprang hon sitt första maraton.
– Jag fick håll efter en mil. Efteråt sa jag ”aldrig mer”.

Det dröjde en hel månad tills hon sprang nästa maraton. Hon skrattar så att hela ansiktet lyser upp. Maken
Georg tränar på en motionscykel i andra änden av rummet. Han är personlig tränare, inte bara för Åsa, och har själv tävlat på elitnivå i judo, boxning, bodybuilding och löpning.
– Det är Åsa som har talangen. Hon har sprungit sin bästa mara på 3,20 och då tränade hon inte ens hårt.

Envisheten triumferar
Det var 2005 hon blev intresserad av ultralöpning.
– Georg skulle springa ett 24-timmars-
lopp i Trollhättan. Jag tyckte att det lät tråkigt att stå vid sidan om och bara heja på. Två dagar innan anmälde jag mig till 12-timmarsloppet samma helg.

Hon berättar att de tävlande startar samtidigt och springer så långt som möjligt. För att arrangörerna ska ha koll på deltagarna är löpslingan kort, ofta bara en kilometer. Det blir många varv. När tiden går ut ljuder en signal, deltagarna stannar upp och funktionärerna noterar hur långt var och en har sprungit.
– Första gången hann jag cirka nio mil på tolv timmar.
Nio mil. Det är längre än sträckan mellan Borås och familjen Hällstorps kedjehus i Varberg.
– Jag är enveten och älskar att tävla, fast jag tävlar bara mot mig själv. Och det är så kul med alla go’a människor

För en löpare kan det gå kanonbra en helg och sämre två veckor efteråt. Ett exempel på det senare fick hon vid Paris maraton för tre år sedan.
– Efter två kilometer fick jag kramp i låret. Fransmännen försökte övertala mig att bryta, men jag svarade bara ”no, no”.
Hon lyckades ta sig till målet vid Triumfbågen på sju timmar.
– Jag var den sista som fick medalj! Georg som sprang på runt tre timmar hann bli lite orolig när han stod och väntade.

Iriz kommer först
I februari i år var de i tyska Kiel där Åsa skulle springa en halvmara.
– Det var första gången jag tävlade med barnvagn. När jag tog upp träningen igen efter förlossningen blev Iriz ledsen om hon vaknade när jag var ute och sprang.
Lösningen blev att ha med sig dottern i vagnen.
– Det var en jättebra lösning. Iriz kunde sova och jag fick springa som jag ville.

Vid starten i Kiel fick mor och dotter en del medtävlare att skratta, men flera som blev omsprungna var imponerade. Sedan dess har Iriz rullat över mållinjen framför mamma på ytterligare en halvmara och dessutom på två 6-timmarslopp.
I juli åkte familjen till Hallsberg där Åsa Hällstorp skulle springa i tolv timmar i 30-gradig värme.
– Man äter och dricker små mängder medan man springer. Arrangörerna serverar bland annat godis, korv och frukt.
Det fanns vatten, blåbärssoppa, juice och till och med öl att dricka.
– Själv drack jag mest cola och åt salta skumbananer.

Det verkar ha varit rätt bränsle. Bredvid banan stod förbundskaptenen för landslaget i ultradistanslöpning, Kjell-Ove Skoglund, och imponerades av hennes jämna tempo.
– Han frågade vad jag hette och sa att han ville prata med mig nästa dag.

Sport som tar och ger
Mot slutet hörde Åsa att hon hade chans att slå det svenska rekordet i 12-timmarslopp. Maken Georg berättar:
– Åsa öste på ordentligt och publiken stod upp och applåderade.
Det blev inget svenskt rekord, men väl seger i damklassen. Kjell-Ove Skoglund kom tillbaka.
– Han undrade vad jag skulle göra i oktober och frågade om jag ville åka på VM i Sydkorea.
Hedrad svarade hon ja.
– Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli uttagen till VM!

I Sydkorea ska Åsa Hällstorp springa i 24 timmar. Det är lätt att undra om det egentligen är helt sunt och hälsosamt.
– Självklart blir en ultralöpares kropp sliten efter en tävling, men kroppen lär sig att återhämta sig. Dessutom visar nya studier att långdistanslöpare lever längre, säger Georg Hällstorp och fortsätter:
– Allt som vi sysslar med är kanske inte bra för kroppen hela tiden, men vi tror att helheten är bra. Dessutom får man väga in att man mår bra mentalt.
Flyt i löpningen är bland det bästa som finns, säger Åsa.
– Löpningen har blivit ett måste för mig. Jag bara njuter, lyssnar på omgivningen och rensar hjärnan.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: