torsdag 02 september 2010
torsdag 02 september 2010
När skolbygget stod klart blev det invigning med ballonger.
I fokus 2009-06-03 | Uppdaterad 2009-06-03
Under en månad i vintras var Hans Nyberg, Ulricehamn, i Colombia för att hjälpa till med ett skolbygge.
–Att den resan skulle beröra mig var jag beredd på, och den ruskade om mig rejält, fast på ett positivt sätt, säger han.
Hans Nyberg och hans bror Lars, som var den som tog initiativet till skolbygget.
Hans Nyberg
Ålder: 50 år i dag.
Familj: Fru Lenita, sönerna Marcus, Mattias och Oskar.
Bor: I villa i Ulricehamn.
Intressen: Motorsport och golf.
Driver: Leksaksaffär i Ulricehamn. Projektet Brigada Amazonas i Colombia tillsammans med sina bröder.
Datorn står påslagen på köksbordet, och Hans visar bilder från vistelsen bland indianerna i Colombia. Tillsammans med 13 andra svenskar byggde han ett skolhus i byn San Juan de Atacuari i Colombias sydligaste hörn, mycket nära gränsen till Peru.
Allt började för 20 år sedan när Hans’ bror Lars med fru Lotta adopterade en pojke från Colombia. Efter en resa dit för ett par år sedan, kunde de berätta om tikunaindianernas liv i fattiga byar långt från civilisationen.
–Min bror ville göra något, säger Hans. Det fanns ett koncept för skolbygge genom Ankarstiftelsen. Så brorsan sa till mig: vi bygger en skola, är du intresserad?
Hans svarade med ett tveklöst ja. De kopplade in även broder Carl-Johan och började samla in pengar bland släkt och vänner. En sommarfest i Tidaholm med musik, cirkusartister och lotterier gav ett bra netto.
Ett år senare gav de sig iväg, utrustade bland annat med en cementblandare. Arbetet med skolbygget hade redan startat genom pastor Gomez i kyrkan i Leticia, huvudstaden i departementet Amazonas i Colombia. Betongplattan var gjuten och nu skulle huset resas.
Leticia ligger i sydligaste Colombia och dit går inga vägar, utan transporterna sker med flyg eller båt på Amazonfloden. Cirka 6000 tikunaindianer bor i byn, som är förhållandevis stor med cirka 350 invånare, varav 150 är barn. Den ligger med snabb båt tre timmars färd från Leticia. Hans berättar hur de flesta av byborna använder kanoter för transporter, mycket få av dem är utrustade med motor. Floden är full av elormar och kajmaner, vilket gör det mycket farligt att till exempel bada i den.
Bygget av skolhuset blev mödosamt. Det rådde regnperiod, och hettan var besvärande. När huset så stod färdigt blev det invigning med pompa och ståt. Byns polismästare hade tagit på sig finaste uniformen och höll i talarlistan. Ballonger hängdes upp utmed hela yttertaket, något som barnen troligen aldrig sett förut, och de fick presenter.
–Jag hade tagit med mig en hel del från min leksaksaffär, säger Hans, men det var synd att det inte var fler gosedjur, som barnen verkligen uppskattade.
Barnen fick också glass från en glassfabrik, startad av en colombiansk kvinna med hjälp av mikrolån från Ankarstiftelsen.
Skolans namn är Sergios skola, döpt efter Hans’ brorson. Colombia har skolplikt, och staten har tillsatt en lärare som ska arbeta där.
Byn har en läkare, utsänd av myndigheterna. Dock har han inte utrustats på något sätt för sin verksamhet. När en kvinna blev biten av en mycket giftig orm, tog svenskarna henne i sin snabba båt till Leticia där hon fick hjälp. Annars hade hon förmodligen inte klarat livet.
–Efter det ringde vi till Sverige och fick 3000 kronor att köpa mediciner för. Det blev penicillin, värktabletter och ormserum bland annat.
Den svenska gruppen bodde i ett hus, där de sov i hängmattor med moskitnät över sig. Maten hängde i taket, och råttor kröp över de sovande upp för linorna för att komma åt livsmedlen.
–Sovplatsen var en prövning, säger Hans. Jag känner verkligen ödmjukhet inför den otroliga trygghet vi lever under i Sverige. Där borta måste man ta hand om varandra, och människorna måste själva ta tag i problem som uppstår.
Indianerna är inte undernärda, men deras kost är ensidig, och består mest av olika frukter, lite fisk och rostade kärnor från yuccaträdets stamkärna. De lever i världens artrikaste biotop.
–Det växer så det knakar där, men människorna kan inte odla, eftersom man inte får avverka. Så de lever för dagen och skaffar varje dag den mat de behöver.
Hans Nyberg och hans bröder planerar att fortsätta med projektet och ser fram emot att bygga ett vattenreningsverk. Man fortsätter också samla in pengar till förnödenheter i skolan som svarta tavlor och till mediciner för byn.
–100 procent av det vi samlar in går till byn. Vi vet att pastor Gomez köper in, Alonso kör dit grejerna och José, som är snickare, skruvar ihop dem.
Yvonne Gunneriusson
yvonne.gunneriusson@bt.se
Telefon: 033-700 07 06
Jag heter Gunnel Almart och är ansvarig för avdelningen Personligt. Vi möter människor i vardagen – i både glädje och sorg. Det kan handla om födslar och dödsfall, och allt däremellan. Gäller det familjeannonser ring 033-700 08 20. Tips och material kontakta oss på personligt@bt.se
Gunnel Almart
gunnel.almart@bt.se
Telefon: 033-700 07 05
Vill du tipsa oss om något vi borde skriva om eller har du några frågor?
Webben bt.se
bt.se@bt.se
Telefon: 033-70 00 791
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
