Debatt

Vi vill se en tvåstatslösning

Debatt ,
Björklunds kritik får mig att undra om han och Liberalerna verkligen vill se en tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina, när Björklund så tydligt ställer sig på den ockuperande partens sida, skriver Anders Österberg.
Foto:Mahmoud Illean
Björklunds kritik får mig att undra om han och Liberalerna verkligen vill se en tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina, när Björklund så tydligt ställer sig på den ockuperande partens sida, skriver Anders Österberg.

Socialdemokraterna vill ha en tvåstatslösning, alltså att Israel och Palestina ska leva i fred sida vid sida. Hur är det att vara fientlig mot Israel, frågar sig Anders Österberg.

Jan Björklund (L) har i flera uttalanden kallat den svenska regeringens beslut att rösta för en Unesco-resolution om Jerusalem för ”smaklöst” och påstår att Sverige ”gjort upp med de stora arabiska diktaturerna om en Israelfientlig röst”. Det är struntprat, och Björklund borde veta bättre.

Det stämmer att Sverige var det enda EU-land som röstade ja till resolutionen. Varför många andra EU-länder avstod att rösta är oklart, för EU-länderna hade en gemensam linje i förhandlingarna och fick gehör för alla sina synpunkter. Bland annat fick EU-länderna medlemmar i Arabförbundet att ställa sig bakom ett erkännande av judendomens band till Jerusalem.

Sverige röstade alltså ja för att resolutionens text är bra, frågan är viktig och vårt engagemang för en fredlig tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina är starkt. Sverige vill stå upp för tvåstatslösningen och förhindra beslut som föregriper eller underminerar Jerusalems status som framtida huvudstad för två stater.

Resolutionen är balanserad och betonar Jerusalems betydelse för alla de tre monoteistiska religionerna. Sverige stöder fullt ut Unescos viktiga arbete för att skydda världsarvet i Jerusalem, där givetvis både judiskt, muslimskt och kristet arv ingår. Sverige betonar islams, judendomens och kristendomens starka koppling till Jerusalem och lyfter fram vikten av tillträde till de heliga platserna för alla tre religioner.

Jan Björklund säger att det är kontroversiellt att resolutionen använder arabiska namn för de heliga platserna i Jerusalem. Det är lätt att då få uppfattningen att resolutionen bara har de arabiska namnen, men så är inte fallet. Alla platser benämns tvåspråkigt i hela dokumentet, helt i linje med uppfattningen att inte en enda religion ska ha ensam tillgång till dessa platser.

Björklund säger att regeringen har intagit en ”Israelfientlig hållning” redan från början. Vi lever i märkliga tider när den som vill se en tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina påstås vara Israelfientlig. Socialdemokraterna vill ha en tvåstatslösning, alltså att Israel och Palestina ska leva i fred sida vid sida. Hur är det att vara fientlig mot Israel? Det stämmer att Israels styre över hela Jerusalem inte erkänns i resolutionen. Men detta är ju ingen nyhet alls, eftersom inga länder, inte ens USA:s nya regering, erkänner Israels rätt till östra Jerusalem.

Björklunds kritik får mig att undra om han och Liberalerna verkligen vill se en tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina, när Björklund så tydligt ställer sig på den ockuperande partens sida. Det bidrar ytterligare till att politisera en fråga som i grund och botten handlar om tillgång till kulturarv och religioners heliga platser.

Anders Österberg (S)

riksdagsledamot i utrikesutskottet