torsdag 02 september 2010
torsdag 02 september 2010
Debatt 2010-02-03 | Uppdaterad 2010-02-03
Vi vill ha löneökningen fastlagd i de centrala avtal som vi ska snart ska träffa.
En lönehöjning som medarbetarna har gjort sig förtjänta av och som är möjlig för näringslivet att bära. Då ser vi till att de anställda på arbetsplatserna får mer i plånboken att handla för och vi bidrar till ökad fart i samhällsekonomin.
Men arbetsgivarna svarar reflexmässigt noll, de vill inte ha några löneökningar alls i avtalen. De vill låta varje företag själv bestämma hur stora lönehöjningarna ska bli. Den modellen säger vi nej till.
Lönen för varje anställd sätts naturligtvis i det egna företaget. Så har det alltid varit med Unionens avtal och så ska det vara även framöver. Men det behövs centrala avtal som anger nivån på lönehöjningen i företagen. Unionens förtroendevalda i företagen säger entydigt: Utan en framförhandlad siffra – 2,6 procent som vi föreslår – så kommer många medlemmar att bli helt utan den löneökning som man gjort sig förtjänt av. Sifferlösa avtal skulle leda till helt orimlig obalans i löneförhandlingen. Arbetsgivaren skulle få alldeles för lätt att bara säga nej.
Vi vill fortsätta med den mångåriga och framgångsrika modellen med centrala löneavtal. Då har klubben och arbetsgivaren samma utgångsläge när de sätter sig vid förhandlingsbordet, deras centrala organisationer har gemensamt bestämt en lägsta nivå. Det behövs inte minst i de allt fler internationella företag som styrs från andra länder. Utan centrala löneavtal skulle allt fler anställda i Sverige i praktiken få sina löner satta i t ex Detroit eller Shanghai. Risken för att det skulle bli noll är uppenbar – även om ledningen i Sverige skulle vilja något annat.
När arbetsgivarorganisationerna säger att de vill ha nollavtal så handlar det inte bara om 2010. Den modellen vill de naturligtvis ha även fortsättningsvis. Med nollavtal skulle företag som inte tycker att de har råd med lönehöjningar slippa – inte bara i år utan också nästa år , och nästa och nästa. Vi kan snabbt få ett näringsliv där produktiva företag konkurreras ut av dem som överlever genom att pressa ned lönerna. Anställda i olika företag med likartade jobb skulle betalas helt olika. Den modellen ger ingen sund utveckling av näringslivet. Den försvagar – inte stärker – svenska företags internationella konkurrenskraft.
Nej, nu måste arbetsgivarna ta sitt förnuft till fånga och släppa sina ogenomtänkta krav på nollavtal. Inse att den modell som fungerat bra så länge är värd att värna om. Då värnar vi också om avtal utan uppslitande och onödiga konflikter.
Kjell Hipsi
Volvo Bussar
Linda Ikatti
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut
Kjell Jansson
Oscar Jacobson
Hans Lindau
Ellos
Yvonne Gröhn
Ericsson
Klubbordföranden vid Unionenklubben
Fackets "uppoffring" - centralt fastställd lönehöjning för att få fart på Sverige - är rörande.
Deras tilltro till de egna medlemmarnas handlingskraft är däremot upprörande. Självklart kommer människor att söka sig från företag som pressar ner lönerna och söka sig till företag som inser att motiverade medarbetare är ett framgångsrecept.
Jobbskatteavdraget har ju gjort att nettolönen ökat avsevärt.
För att öka arbetstillfällena måste lönekostnaderna minska, detta är ju jobbskatteavdraget stora målsättning.
Tro inte annat än att jobbskatteavdraget är en "tyst uppgörelse" med alliansen.
Lönerörelsen, som nu kommer, skall alliansen underlätta med sitt jobbskatteavdrag. Målsättningen är att lönekostnaderna skall sänkas. Nu överlåter alliansen detta på avtalsparterna och slipper själva ta ansvar för framtida lönesänkningar.
Alliansens önskemål om fler arbetstillfällen kan bara infrias om sänkta lönekostnader för företagen.
Tro inte att "det moderata arbetarpartiet" satsar på arbetare utan motprestation.
Det blir en spännande avtalsrörelse.
Det blir ett spännande val i höst.
Hoppas att Facket håller igen så vi får ha kvar även de enklare jobben i Sverige, vad skall vi annars göra som inte har några högskolepoäng och är lite tröga i "bollen"?
Då det verkar komma fler skattesänkningar så är det bättre, påverkar inte inflationen och kan på så vis hålla nere räntorna på en skälig nivå.
Själva tricket i lokal löneförhandling är just att diskutera vad "man" har gjort sig förtjänt av. Det är ingen självklarhet att alla presterar lika. Varje individ skall ha lön efter vad han/hon KAN OCH GÖR.
Debatt- och insändarsidorna ger läsarna chansen att diskutera, kritisera och berömma företeelser i vardagen. Mitt namn är Tobias Hjelm, jag är debattredaktör med uppgift att se till att så många som möjligt kommer till tals.
Tobias Hjelm
tobias.hjelm@bt.se
Telefon: 033-700 07 85
Vill du tipsa oss om något vi borde skriva om eller har du några frågor?
Webben bt.se
bt.se@bt.se
Telefon: 033-70 00 791
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
