Debatt

Vargjakten är viktig för acceptansen för rovdjur

Debatt

Vargstammen behöver hållas på en nivå som långsiktigt skapar acceptans i vår fauna. Annars kan vi inte vidta åtgärder för att öka den genetiska variationen och därmed få en livskraftig vargstam, skriver miljöminister Andreas Carlgren (C).

Artikeln publicerades 20 januari 2010.

Jag har aldrig trott att det skulle vara enkelt att formulera en rovdjurspolitik som bygger broar mellan de vitt skilda intressegrupper som ofta präglar rovdjursdebatten i allmänhet och nu vargdebatten i synnerhet. Hade det varit inriktningen så hade det bekvämaste förstås varit att inget göra, till grovt förfång för rovdjuren och mångfalden i den svenska faunan. Men så agerar inte en ansvarsfull regering eller miljöminister.

Utgångspunkten för regeringens rovdjurspolitik (som i riksdagen dessutom biträds av Socialdemokraterna) är att det absolut viktigaste för att vi ska nå en livskraftig vargstam är att stärka genetiken. Det var det samfällda budskapet från både miljörörelse och jägarorganisationer i den dialog vi hade inför rovdjurspropositionen. Det visar också forskningen tydligt.
Det avgörande för en långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige är att den tillförs nytt blod. Rege-ringens politik innebär att under de närmaste fem åren ska upp till 20 vargar som förökar sig och ökar den genetiska variationen införlivas med de vargar som redan finns här. Framförallt ska naturlig invandring österifrån (Finland och Ryssland) underlättas genom att dessa vargar slussas genom renbeteslandet, ned genom Sverige. Det kan också bli nödvändigt med flytt av dessa vargar förbi renbetesområdet.

Efter licensjakten på varg har det uppstått en ytterst vilseledande diskussion om jakt och genetik. Den svenska vargstammen är så svårt inavlad att forskarna, inför Naturvårdsverkets beslut om årets jakt, rekommenderade skydd bara av det så kallade Galvenreviret i Gävleborgs län, där det finns en invandrad finsk varg och dess avkommor. I övrigt behövdes enligt forskarna inga ytterligare skyddade zoner.
Men varför då jaga? En fortsatt okontrollerad tillväxt av en vargstam med dålig genetik är varken bra av genetikskäl eller för acceptansen för vargarna. Vargstammen behöver hållas på en nivå som långsiktigt skapar acceptans i vår fauna. Annars kan vi inte vidta åtgärder för att öka den genetiska variationen och därmed få en livskraftig vargstam. Istället riskeras okontrollerad tjuvjakt utan möjlighet att freda genetiskt viktiga djur.

Att hålla nere den okontrollerade tillväxten av genetiskt sjuka vargar genom jakt blir därmed en väsentlig del av regeringens rovdjurpolitik. Däremot har jag aldrig påstått att vargjakt enskilt skulle stärka variationen. Det faller på sin egen orimlighet.
Regeringens rovdjurspolitik tar ett helhetsgrepp och är långsiktig. Den svenska vargstammen ska stärkas genom tillförsel av nytt blod och ska under tiden hållas på en nivå som skapar den acceptans som krävs för att vargen långsiktig ska finnas i vår fauna.

Erfarenheterna från 2010 års jakt kommer tillsammans med övriga åtgärder att ligga till grund för nästa års beslut. Naturvårdsverket ansvarar för uppföljningen, men jag kommer redan innan uppföljningen att kalla till mig Naturvårdsverket för rapportering och dialog.

Andreas Carlgren (C)
miljöminister