Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Debatt 2009-10-19 | Uppdaterad 2009-10-19
1959 satt en kamrat och jag och tittade ut över den vackra fjällsjön Sitojaure i närheten av Sareks nationalpark.
Utsikten var magnifik och på andra sidan sjön avtecknade sig en imponerande dalgång i vilken det nyligen hade skjutits en av landets få vargar, kanske den sista, efter vad man då hade anledning att förmoda.
Jag minns väl vilken förstämning vi då kände. Vårt förhållandevis stora land och vi skulle inte ha råd med någon enstaka varg. Det kändes ömkligt och när vi sedan tänkte på fattiga länder som Kenya eller Indien, vilka länder trots fattigdom och umbäranden ändå kunde hysa ett så rikt djurliv och ambitionen att Sverige i många avseenden ville sträva efter att vara ett föregångsland, då skämdes vi.
Sen, ett antal år senare händer det nästan ofattbara. Några vargar dyker upp i Trysilområdet nära norsk-svenska gränsen. Successivt har stammen växt till sig, spridit sig trots ständig åderlåtning och utgör i dag en liten stam på drygt 200 individer, företrädesvis i mellersta Sverige. Detta antal sattes som bekant efter riksdagsbeslut som gräns för när den framtida vargstammens utveckling skulle tas under nytt övervägande.
Efterhand har en ökad förståelse växt fram för vargens mångfacetterade problematik. Djurhållare och även jägare har fått ökad service och förbättrade ersättningsmöjligheter. Lagar och regler har tillkommit som gynnar förfördelade parter.
Fortsättningsvis har regeringen kommit in med propositionen En ny rovdjursförvaltning, som avser att ta hänsyn till såväl naturvårdsintressen som intressen från djurägare och andra berörda i områden med rovdjur. Avsikten är bland annat att besluten skall tas närmare de människor som lever i aktuella områden.
Enligt förslaget bör en viltförvaltningsdelegation inrättas vid varje länsstyrelse och vara sammansatt av representanter från olika samhällsintressen.
Representanter för länsstyrelse med landshövdingen som ordförande, polismyndighet, jägare, naturskyddare samt djurhållare liksom en representant för vardera näringslivet, politiska företrädare för regeringssidan och oppositionen är enligt undertecknads uppfattning självklara medlemmar i en sådan delegation. Dessutom kan organisationer för orientering, STF och eventuella biologiska föreningar finnas med i bilden. Även om tunga intresseområden skall få komma väl till tals får man inte glömma bort att majoriteten av svenska folket är sympatiskt inställd till rovdjuren och bör få en chans att säga sin mening.
Emellertid finns det anledning att problem kan uppstå när kvoterna skall beaktas. Hänsyn skall bland annat tas till önskemål om skydds- och licensjakt. Naturvårdsverket skall ha det övergripande ansvaret att fastställa det nationella målet och sedan göra fördelningen för länen. Kommer verkligen i dagsläget cirka 220 vargar att räcka till för att göra en grundlig och rättvis utvärdering? Etappmålet förlängs nu enligt propositionens förslag till år 2012 med en stam på högst 210 vargar.
Något miniantal har ej nämnts i detta sammanhang. Man kan verkligen fråga sig om nämnda förutsättningar kommer att innebära gynnsam bevarandestatus. Omfattande jakt får inte tillåtas på de större rovdjuren såvida inte stammen har bedömts ha en gynnsam bevarandestatus enligt bindande lagstiftning inom EU.
Riskerna är många i form av dåliga gener och sjukdomar, ofta långt till möte mellan de olika individerna, cirka 20 procent tjuvjakt eller i vissa fall vidrig användning av gifter och dessutom många olycksfall i trafiken. Det är dessutom ytterst chansartat för nya enstaka individer från Finland att lyckas ta sig ner till mellersta Sverige, även om åtgärder kommer till stånd för att underlätta ett sådant skeende.
Det vore tragiskt om konsekvenserna av ej tillräckligt genomtänkta åtgärder skulle bli anledning till att vargprojektet misslyckas. Onsdagen den 21 oktober kommer propositionen upp för diskussion och kanske beslut i riksdagen. En noggrann genomlysning av förslagets för- och nackdelar samt möjligheten att senarelägga beslutet kan få en avgörande betydelse för projektets genomförande, ett unikt projekt som handlar om att Sveriges och Skandinaviens mest högtstående däggdjur, trots århundraden av förföljelse, får en chans att överleva i frihet. Ett plus för mångfalden och gynnande av ett ekologiskt tänkande med nyttiga konsekvenser för bestånden av rådjur, vildsvin och älg.
Ingvar Jahn
styrelseledamot i Naturskyddsföreningen södra Älvsborg
Mitt svar på denna artikel är
http://www.dn.se/opinion/debatt/vargen-vet-battre-an-regeringen-1.977903
Jag vet inte, har djurhållare hört talas om håller de "hund"?
I andra länder skyddar hund de husdjuren.
Debatt- och insändarsidorna ger läsarna chansen att diskutera, kritisera och berömma företeelser i vardagen. Mitt namn är Tobias Hjelm, jag är debattredaktör med uppgift att se till att så många som möjligt kommer till tals.
Tobias Hjelm
tobias.hjelm@bt.se
Telefon: 033-700 07 85
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74