Debatt

Valutafonden stoppar biståndet till Afrika

Debatt Artikeln publicerades

Ett land som inte uppfyller IMF:s krav på exempelvis privatiseringar, avregleringar eller nedskärningar inom vissa budgetsektorer riskerar med andra ord att gå miste om en stor del av biståndet, skriver Inger Björk och Sven Elander, Forum Syd.

En ny undersökning visar att de svångremskrav som den Internationella valutafonden, IMF, ställer på fattiga länder lett till att en stor del av biståndet till Afrika de senaste åren inte nått fram. När Jens Henriksson nu tar över som representant för Norden och Baltikum i IMF:s styrelse öppnas en möjlighet för Sverige att se till att bistånd verkligen blir ett stöd att bekämpa fattigdomen och inte går till att betala av på gamla lån.

I Afrika söderom Sahara är IMF:s makt över många länders ekonomiska politik kompakt. Här lever en stor del av den miljard som fortfarande går till sängs hungriga varje kväll, här återfinns många av de barn som fortfarande inte får gå i skola, här finns en stor del av de människor som fortfarande inte har tillgång till rent vatten eller hälsovård.

Att IMF:s maktär så stor i Afrika beror på att en rad andra lån- och biståndsgivare använder sig av IMF:s bedömningar av ländernas ekonomier som ett kriterium för att betala ut stöd. Enligt den svenska regeringens officiella riktlinjer är IMF:s bedömning av den ekonomiska politiken en ”viktig vägledning” när man beslutar om vilka länder som ska få budgetstöd.
Ett land som inte uppfyller IMF:s krav på exempelvis privatiseringar, avregleringar eller nedskärningar inom vissa budgetsektorer riskerar med andra ord att gå miste om en stor del av biståndet.

Vi vet attbistånd, om det används på rätt sätt, kan spela en avgörande roll när det exempelvis gäller att anställa fler lärare eller bygga fler skolor för att uppnå FN:s millenniemål om att alla barn ska gå i grundskolan år 2015. Men IMF tittar inte alls på millenniemålen när man gör sina bedömningar. Istället utgår man från snäva ekonomiska modeller där länder bedöms efter förmåga att bekämpa inflation och bygga upp valutareserver.
Moçambique, Malawi och Sierra Leone är exempel på länder där IMF under de senaste åren använt sig av så kallade lönetak inom offentlig sektor för att förhindra inflation, vilket fått till följd att antalet nya lärare som kan anställas ligger långt under vad som krävs för att uppnå FN:s millenniemål.

IMF:s egna utvärderingsenhettittade nyligen på konsekvenserna av IMF:s politik i Afrika söder om Sahara mellan 1999 och 2005. Resultaten är uppseendeväckande

* I nästan alla fall utgick IMF från att biståndet skulle bli lägre än vad de rika länderna lovat. Därför blev de ekonomiska planerna mycket mer pessimistiska än nödvändigt. Om biståndet ändå ökade fick länderna bara använda 28 procent av ökningen till sociala utgifter, resten reserverades för skuldåterbetalningar eller gick in i den nationella reserven. Inflationsbekämpning och reserver var alltså viktigare än att bekämpa fattigdomen.

* Tak för löner inom offentlig sektor användes i 11 av 14 undersökta länder där IMF bestämmer politiken.

För alla oss som är angelägna om att biståndet verkligen går fram är IMF-utvärderingens slutsatser hårresande. Dels därför att en så stor del av de resurser som finns tillgängliga helt enkelt inte används, och dels därför att den ger en farlig signal till det internationella givarsamfundet om att det är onödigt att öka biståndet eftersom pengarna ändå inte går till att bygga upp den sociala välfärden.

När Jens Henrikssontillträder sin position i IMF:s styrelse vid årsskiftet öppnas en möjlighet för Sverige att driva på för en förändring av IMF:s politik. Fattiga länder måste dels tillåtas spendera alla de resurser som finns tillgängliga för att bekämpa fattigdomen och dels ges tillräckligt stort politiskt handlingsutrymme för att kunna föra en politik som är demokratiskt förankrad i de nationella parlamenten. IMF:s roll bör vara att ge råd och vägledning, inte att styra. Och biståndsgivare som Sverige bör göra sina egna bedömningar av vad som behövs för att nå millenniemålen.

Inger Björk
generalsekreterare, Forum Syd

Sven Elander
handläggare Globala utvecklingsfrågor, Forum Syd